Novemberfröjd

Varje höstvinter blommar amazonliljan troget och större och större blir både växten och dess blommor. den doftar gott också just vid en tid då vi bäst behöver blomsterprakt.
 
 

Vardagslyx

 Vi unnar oss lyxen att låta Aron gå ridskola för att lära sig rida av någon annan än mamma, nödvändigt, det bråkas inte med ridlärare i onödan. Han får också rida olika hästar som inte alls alla är som gamla Chateau. Just denna gång var dock Chateau med men nu kommer nya ponnyer till ridskolan så hon får lata sig onsdagskvällar.

Kura skymning

November är till för att stillsamt läsa tillsammans. Just nu är det Pax-serien  vi turas om att högläsa ur för varandra. Här är det Arons tur att läsa.
 
Pussla kluriga rundpussel från WWF är också mysigt i novembermörkret:
 
Men det är skönt ute också. Långa ridturer i det frostiga landskapet är härligt även om solen sällan syns:
 
 
 

Förvinter

Sprakande norrskensnätter med 15 muinusgrader avlöses av blidor med snöfall elelr -huga-regn.
Mulna blidvädersdagar.
 
Kalla soliga dagar.
Snö och hårda vindar.
Vattendrag och sjöar fryser till.
Så kommer en blida igen...
 ...med mer snö. Som tinar och fryser till blankis.
Man får gå i mossan på sidan av stigen för att inte halka.
Men ibland lyser solen även en blid dag och så var det idag.
 
 
 
 
 
 

Signe

 
 
Signe gillar att rida och är vild som få. Att få in henne i huset är som att få in en tornado. Huset ser ut som när Filifjonkan har varit med om den stora katastrofen när hon varit här. Men i kyrkan är hon absolut stilla men sjunger med i alla sånger med hög röst och ett brett leende. Aldrig har jag sett henne stilla i 45 minuter förut. I kyrkan blir hon lugn.
Jag minns när jag själv var tre år och längtade till kyrkan och sjöng med i alla sånger, även då prästen skulle sjunga ensam. När jag hörde om Samuel som fick bo i templet ville jag ha det som han. Idag tycker jag det är en hemsk berättelse att Samuel lämnas till templet som ett levande tackoffer, men som barn tyckte jag han hade det så bra.
 
 
Jag gillar också att rida , stökade en hel del som barn och älskar att vara i kyrkan och sjunger högt med i alla sånger. Med andra ord kan man säga att Signe är farmors flicka och jag är Signes farmor.
 

Allhelgonahelg i Björkfors

Älskade Björkforsbygden med sin fina lilla kyrka som ser ut precis som en kyrka ser ut när barn ritar kyrkor. Där firades Alla helgons dag och Alla själars dag i kombination igår kväll.
Ljusgloben
 
Signe är som farmor, hon älskar gudstjänst och sjunger med i psalmerna för full hals:
 
Ljus tända för alla som dött under året i Björkforsbygden. Ett ljus brann också för pappa.
 Välsignade Björkfors kyrka, hur skulle vi klara oss utan dig?
 
 

Israpport

Holmträsket är helt täckt av is som kräver knytnävsstora stenar för att brista, med mindre tryck i kastet endast gungar isen från den ena stranden till den andra.
Signe jublar!
 
 
 

Jack O'Lantern

 
 
 
 
I folkliga föreställningar både i Norden och på Irland förekommer lyktgubbar. I Sverige var dessa lyktgubbar fördömda lantmätare som tagit mutor för att mäta fel till en fattig eller änkas nackdel. De skulle då tillbringa evgheten med att mäta upp tomtgränserna rättvist och de gör det endast nattetid därav lyktan de bär med sig. Men dessa ondskefulla lantmätare ångrar sig inte, annars får man anta att de slapp sitt hemska straff och fick vila ut, utan ägnar sig också åt att leda vandrare vilse med sina lyktor i mörka skogar.
 
I irländska sagor har en sådan lyktgubbe fått namn, Jack O'Lantern. Jack var i denna sagokrets en slug smed som gillade att luras och utsätta andra för elaka spratt. Så gjorde han också med djävulen själv och blev så vid livets slut varken välkommen i himlen eller helvetet. I stället får han vandra runt på hedarna med några glödande kol från helvetet i en lykta gjord av en urgröpt kålrot. Hans elaka skämtlynne har dock inte svikit honom trots hans eviga ofrid, så han delar de ohederliga lantmätarnas lust att lura vandrare på fel väg i mörkret.
 
Denna mörka tid på året firar de katolska irländarna All Hallow's Eve (Halloween) den sista oktober. Ungdomar och barn roade sig då med att göra egna små Jack O'Lantern -lyktor i den tradition som vi människor alltid sysslat med för att besvärja det vi är rädda för, eftersom irländska barn blivit skrämda av sina föräldrar för denna fredlösa lyktgubbe för att inte förirra sig ut på hedarna och drunkna i något sumphål.
 
När irländare i stora skaror emigrerade till USA upptäckte de att de storvuxna brandgula pumporna som odlades over there blev verkligt fina lyktor till Halloween-firandet och nu ser en Jack O'Lantern betydligt mer imponerande ut än ursprunget. Eftersom svenskar tar över allt från USA förr eller senare kom även pumpor och seden att skulptera fram mer eller mindre skrämamnde ansikten ur dem hit och igår ägnade sig alla barnen i familjen åt att skulptera fram denna Jack O'Lantern.
 
Man kan väl säga att det är tur för de där fridlösa lyktgubbarna att man i Norden och Irland inte odlade pumpor på den tiden de dömdes till sitt vandrande, kålrotslyktor är betydligt behändigare än dessa amerikanskt uppumpade varianter:
 
 
 
 

Höstlov

Bonusbarnbarn och barnbarn på besök hela höstlovet blir ridläger och utflykter och lite bus eller godis:
Signe med pappa Fredrik.
Utflykt med alla barnen.
 
 
 
 

RSS 2.0