Espinära och fjärran

I sydväst gränsar Kalix kommun till Luleå. Dit for vi igår för att lyssna på Åsa och Curt Persson aka Fröken Jansson.
De berättade om Åsas senaste Rebecka Martinsson-bok och Curt fyllde i om Hjalmar Lundbohm. Samtalet leddes av Kerstin Wixe och det blev så bra!

Mingel i kulrturhuset innan samtalet.

Vi träffade Jesper, Annika och Monica, kompisar från förr.

Helt fullsatt med extrastolar var det.

Eva Bonnier framför sitt nymålade porträtt av Hjalmar Lundbohm var en av bilderna Curt Persson hittat i ett arkiv.

Annika samtalar med sin chef. Annika är numera curator på Norrbottensmuseum där Curt är chef men just nu en tjänstledig sådan eftersom han jobbar på universitetet med att undervisa i teknikhistoria.

Åsa fick signera hundratals böcker.

Eftermingel då jag fick träffa Curts fru för första gången-kul, Ulrika var supermysig!

Rask promenad genom Luleå i regn till mycket sen middag. Det behövde jag som skottat ett ton gödsel innan vi for och inte hunnit äta sedan 12.00. Stackars Åsa behövde nog mest bara sova, men bjöd på sin tid i alla fall. Härligt med en sådan vän, speciellt som jag vet att hon precis som jag är morgonmänniska i grunden.

 

Ett av svenskans vackraste ord och tajgans vackraste träd är björken som gett namn åt Björkfors. En mulen aprildag får ett silverskimmer av en björkdunge insprängd i tall- och granplanteringen.


Den lena näverhuden på en björk vitt och silver, med svarta skrovliga fläckar här och där gör björken lika dekorativ vinter som sommar.


När man är uppvuxen med små krokiga björkar är de raka björkstammarna här nere i Björkfors fascinerande i sig.

Jo, far runt som en gravt överårig jultidningsförsäljare och kränger beställda ljudböcker. Kanske skulle man hellre kallas kolportör, detta bortglömda namn, som betecknar en gårdfarihandlare i böcker, främst uppbygglig litteratur för "läsare". Man får ju hoppas att Guds starka arm ska ha dessa kvaliteter för de som lyssnar på den från föreningen Norden.

Nöjd kolportör efter förättat värv i Töre.*

*Återigen en galen min, säger nu H-F.

Fredag den 13 april hade vi strålande sol och plusgrader. Mestadels levde vi på altanen och åt all vår mat där:

Thomas till och med solade utan skjorta:

Matte Hanna-Félice och Kaptenen passade på att umgås när hon nu var hemma några dagar mellan skiften:


Sedan kom Tiburtiusdagen och bilder på årets första björnspår, i Stormyrsten förstås. Tiburtius började med solsken och lätta skyar:

På dagen mulnade det på och sedan regnade det:


Regnet blev till blötsnö och många decimeter av denna nysnö täckte backen på söndagens första hundpromenad:

Kapten kan många trix, ett är att när man klappar sig på bröstet strax under nyckelbenen ställer han sig där med framtassarna. Då vill han också gärna pussas, men med tanke på vad han sätter i sig exempelvis i stallet är de pussarna mindra aptitliga:



Vill ni läsa mer om Kapten och allt han kan finns Hundstunden http://hundstund.blogg.se

Detta jättetassavtryck sågs igår i skogen i Espinäratrakten. Är Big Foots hund Big Paw ute och går?

Nej, det är Kapten vars tassavtryck tinat upp till denna gigantiska storlek.  Det är lätt att tro på jättevargar när man ser hans upptinade spår, han har ju redan från början stora tassar.

Vi fick jättefina blommor vid gudstjänsten på påskdagskvällen. Det var en genomtänkt påskbukett med passionstidens violetta nyanser och påskens vita tillsammans med det gula. Så här vackert passade de i vasen som mamma målat:

På vintern kan man, liksom förr i världen, röra sig så mycket friare. Där det sommartid är en myggrik myr är nu en öppen väg där hundar och människor kan springa runt, åka skidor eller ta sig fram med maskin.

Snåriga kalhyggen och nyplanterade tallåkrar är inte kul på sommaren men nu är snår och tallplantor djupt begravda under 1.5 m skare som duger att springa på-underbart!

Vintervägar är helt enkelt vackrare vägar som leder till platser man inte når på annat sätt.

En mulen morgon har vi inte varit vana vid så en sann annandagskänsla infann sig när vi gick ut i en sådan. "Vem är den tredje som går där bredvid oss?"

Fuktig luft från påskdagens intensiva solsken hade frostat träden under den kalla natten.

Solen dansade i diset när den sakta steg upp över bergen.

Men så skingrades molnen och plötsligt var påsksolen lika stark som på Påskdagen, emmausvandrarna hade förstått vem den tredje var-ja, Kapten och jag vet ju förstås alltid vem som följer oss bland skogar, berg och dalar. Men det kändes så denna annandag påsk 2012.

Hemkomst i full sol under blå himmel.

Påsksolen flödade från en klarblå himmel, liksom den gjort hela Stilla veckan, precis som det ska vara när hela skapelsen jublar över att Jesus befriat oss alla!

På påskdagens kväll ledde Linnea och Lena Hela kyrkan i sång i Björkfors kyrka.


Vi har lärt oss av åren i Kalix att komma i god tid, åtminstone när vi ska leda gudstjänsten och Elis och Aron hängde med, det är de som fotat alla bilder. Här planerar vi upplägget med kyrkvärdarna Maj-Britt och Anna.


Introitus med ESTs "From Gagarin's Point of View" och en översikt över hela världshistorien, vi är ändå kirunabor och då gillar man det storslagna.

"det är fullbordat" och sedan sjöng vi SvPs. 45 " Jesus för världen "


Här några av alla sångstarka deltagare; pappa och pappa. Eller Thomas och morfar-hur man nu vill se på saken.


En sångledare i Margit Borgströms fotspår får vara bestämd om hon ska få kören att sjunga "He taught me how to watch, fight and pray"-med gospelattack. Deltagarna gillade att få gospelhojta: "Oh happy day" med hela hjärtat och för full hals.



Efter gudstjänsten bjöd Maj-Britt och Anna på underbart gott påskfika där den hemmagjorda blåbärssaften blev populär hos barnen. Det rådde trängsel kring bordet, därför tog vi här en bild från innan gudstjänsten för att ge det dignande bordet rättvisa.



Aron, en av gudstjänstens yngsta deltagare.

Tant Edith tillhörde de äldsta och alla åldrar däremellan fanns representerade. Kyrkan är en plats där vi möts på lika villkor över generationsgränserna för alla är vi tämligen jämnåriga i jämförelse med Gud och alla är vi Guds barn.Som Jesus sa till Maria från Magdala när de möttes i trädgården där hans grav låg: " Jag går till min far och er far."

Denna fastetid har präglats av djur och natur.Morgonpromenader med Kapten innan morgonrusningen är det bästa som finns. Att ha hund igen är bara så underbart!





På hemväg ser vi solen stå lite högre på himlen i öster än den gjorde när vi gick ut i gryningen.




Den perfekta inledningen på morgonracet.

Bitande kall blev våren, minus 29 i Naimakka, här var det bara minus 10 grader när jag gick ut med Kapten, och minus 8 i Kalix vid 8.00. Men vinden biter och som det altid är på våren går kylan rätt in i kroppen och själen på ett märkligt sätt som inte alls kan förklaras med kläderna. Jag hade i kväll precis samma kläder som mitt i vintern; ullfrotté närmast kroppen, täckbyxor och täckjacka, mössa och vantar. Kan någon förklara hur det kommer sig? Jag måste skriva till Cirrus* och fråga.

Kapten fryser inte.

*Ett av många favoritprogram på P1, går endast på sommaren och avhandlar enbart väder-härligt!!!!

Efter stallet tog vi en långpromenad med Kapten på skaren och efter den lekte vi på skaren hemma på gården:








"Det är roligare att ha hund än man kan tro" tyckte Elis.

När vi hade duschat spelade vi spel och läste Harry Potter innan de övriga kom hem med en polkagrisstång till Elis. Sedan inledde vi Earth Hour med att allihop gick ut med hunden. Vi hade bara stearinljus tända hemma tills pojkarna lagt sig "Det här var min bästa dag i livet." sa Elis vid sänggåendet.

Elis ville ha en ensamdag med mamma på lördag och så blev det. Vi var ute mest hela dagen. Här är det ridning som gäller.

Medan vi hämtade spån i Karlsborg passadeElis på att fota:

Sedan ville han bli fotad i en av båtarna: