Ziggy på besök

H-f har fått en spanielvalp (75% amerikansk cockerspaniel, 25% King Charles Cavalier spaniel) av familjen och vi är alltid glada när han hälsar på som han gjorde i veckan:
 
 
 
 
 
 
 
 

I Skellefteå på 30-årskalas

 
 
Ziggy Stardust Marley Andersson, Hannas nya valp lekte med lill-Kompis, Hannas farbrors familjs nya hund, en storpudelvalp som Anki och barnen hade med sig från Kiruna. Anki och barnen åkte enkomt för kalaset fram och tillbaka från Kiruna över dagen. Respect!
Fyra generationer farfarsfar Kalle, farfar Thomas, pappa Fredrik och lille Zacharias.
 
Så svårt att lämna valpen Ziggy , Hanna- Felices födelsedagspresent när kalaset var över.
Födelsedagsbarnet, Signe i farfars famn och Kalle.
Sanna, Anki, Dennis och Lenita med valpen lill-Kompis kom hela vägen från Kiruna och överraskade. Respekt!
Zacharias storskrattade när han fick närkontakt med Ziggy Stardust Marley Andersson. Härligt att han också gillar hundar.
Blommor blev det förstås den cerisa orkidén kom som present.
Mest spännande present var ett tredimensionellt pussel. Måste få tid att pussla i Skellefteå!
Födelsedgsbarnet med lille Zacharias.
 
Och med sin egen Ziggy.
Signe är mest i farten av alla.
Trångt och trevligt var det.
Bakom kameran var oftast jag, just här dock Aron.
 
 
 

I Björkfors på 50-årskalas


 
Micke fyllde femtio och bjöd på god mat och fika. Här syns han med sin fru Beatrice.
 
 
Kusinerna med nya Ray Ban-brillor.
Fyra kuriners på samma plats: Ruben, Aron, Angelina och Aviel.
 
Födelsdagsbarnet med svärmor Anna-Lisa.
Storayster till Micke med familjens present, tråkig men nyttig för en 50-årig familjefar. Aviel är inte nyfiken på kuvertet men faster är glad att se henne.
Svågern resonerar med den nyblivna 50-åringen.
 
 
 
 

Två år

Pappa dog för två år sedan plötsligt och oväntat 25 oktobers morgon. Det blev Elvis-tema på söndagen pga denna minnesdag:
 
 

Farväl till hembyn

 
Mamma begravdes i Kiruna förra veckan men hon hade en annan hembygd också; Björkfors. Därför hade vi en liten andakt efter bisättningsordningen i kyrkan igår kväll. Vi hade bjudit in människor som betytt mycket för mamma till kyrkan och minnesstund i mammas hem efteråt. Alla inbjudna kom och vi blev så stärkta av det.
 
 
Under andakten sjöng vi sånger mamma tyckt om och Linnea inledde med att spela "From Gagarin's Point of View" som mamma önskat få höra hela Linneas år på artistlinjen på Tornedalens fhs men förgäves. Nu fick hon den ultimata versionen. Linnea hade gjort den till sin egen på ett nytt sätt. Sedan sjöng vi nummer 795 "Alltid på väg" som församlingssång och vilken sång det blev! Jag tänkte den skulle vara lite obekant men alla sjöng med så kyrkan fylldes av mammas älsklingssång under hennes sista år: "Vad jag än gör vad jag än tar mig för ska jag aldrig släppa taget om denna osynliga hand som herren räckt mig"
 
Sedan blev det sånger som inte fick plats i begravningen i Kiruna: "Klippa du som brast för mig" och "Se jag vill bära ditt budskap". det blev en fin stund och värdefull för oss i familjen.
Linnea spelade och Thomas  sjöng med oss andra.
 
 
Sedan kom de allra flesta från kyrkan också till minnesstunden hemma hos mamma och vi fick en så fin kväll, jag blev så tröstad av den värme de alla visade oss. Anna, Kenneth, Teresia och Eva hade dock annat inbokat, ändå tog de sig tid att komma till kyrkan, det är vi så tacksamma för.
 
På minnesstunden sjöng vi också och Fredrik fick äntligen sjunga "Var hälsad vackra Tornedal" som vi sjöng med mamma på Valborgsmäss i Lappträsk varje år och andra lämpliga tillfällen i Tornedalen. Grannar och vänner från Espinära tog sig tid att dela minnen  med oss, ja det blev en mycket fin kväll. Helt rätt åt mamma!
 
Lotta och Signar (mycket förtjust i Tornedalsvisan han också) förgyllde kvällen tillsammans med Maj-Britt, Karl-Erik, Susanne, Ulla, Lena, Alice och Elisabeth. Även Birgit, Lasse, Inge,  Bodil och Sigge var med men fastnade ej på bild.
 
 
Bilder på mamma vid vävstolen, som kyrkvaktmästare och nio månader gammal med familjen. Blommorna kom Eva Stjernström med. Eva har varit ett sådant stöd för både mamma och mig under de senaste åren med sina egna svåra erfarenheter av föräldrarnas sjukdom och bortgång som hon låtit utvecklas till stor medkänsla.
 
Det blev mycket sång och musik till sena kvällen med bara familjen också medan vi städade undan. Vi har bara varandra nu och det är inte så bara. Micke, Kristina, Fredrik, Aviel och Hanna syns här.
 
 

Finfrämmande

Ett liustigt uttryck är "främmande" för männsikro man känner mycket väl som häslar på. Nu har vi främamnde från Östergötland. Min svägerska och bror packade bllen och tog med tre av barnen och kom hit. Så roligt!
 
Här rider Aviel 5 år, för första gången, mamma Bea leder för säkerhets skull.
 
Pappa Micke förevigar den första ridturen.
 
Fullt kring matbordet. Tur vi ofta kan äta utomhus!
 
Fart och fläkt med många barn i huset. Här syns Aron, Aviel och Ruben.
 
Kusin /brorsson Johannes får en kram av Thomas medan Hanna väntar på sin tur.
 

Påsk

Långfredagsmiddag i strålande sol helt och hållet omgivna av snö.
Påskdag och födelsedag i ett.
Påskdagsridning så klart.
Emma-Lie på boot camp, upp i ottan och utomhus varje dag. Påskdagens väder inspirerade.
Kul med födelsedag!
Huset fullt av härliga ungar.
Leta ägg påskdagsmorgonen.
Signe är svår att få skarp på bild, hon rör sig alltid.

3/3 Tre decennier av LIV-Thomas


Aron begår årsdag

Aron fyller år idag den 18 januari. I år firades med kompisar på badis och sedan hemma med mormor.
 
 
Mormors paket hade ett verkligt spännande innehåll.
 
Tjocksockar från farmor.
Låda med konstnärsmaterial från föräldrarna, den skulle förstås genast testas, tårtan stod orörd fast Aron älskar tårta. Till slut fick vi be födelsedagsbarnet besinna att andra ville smaka tårta och då blev det fika.

Nu är det 2015-borgerligt nyår

 
 
 
 
Ett gott 2015 önskar vi er alla!
 
 

Julhus

 
 

God jul!

 

Mor och dotter

Man ska ju ta selfies nuförtiden. Här tog Hanna-Félice en julselfie med mig:
 
 

Vardagslyx

 Vi unnar oss lyxen att låta Aron gå ridskola för att lära sig rida av någon annan än mamma, nödvändigt, det bråkas inte med ridlärare i onödan. Han får också rida olika hästar som inte alls alla är som gamla Chateau. Just denna gång var dock Chateau med men nu kommer nya ponnyer till ridskolan så hon får lata sig onsdagskvällar.

Signe

 
 
Signe gillar att rida och är vild som få. Att få in henne i huset är som att få in en tornado. Huset ser ut som när Filifjonkan har varit med om den stora katastrofen när hon varit här. Men i kyrkan är hon absolut stilla men sjunger med i alla sånger med hög röst och ett brett leende. Aldrig har jag sett henne stilla i 45 minuter förut. I kyrkan blir hon lugn.
Jag minns när jag själv var tre år och längtade till kyrkan och sjöng med i alla sånger, även då prästen skulle sjunga ensam. När jag hörde om Samuel som fick bo i templet ville jag ha det som han. Idag tycker jag det är en hemsk berättelse att Samuel lämnas till templet som ett levande tackoffer, men som barn tyckte jag han hade det så bra.
 
 
Jag gillar också att rida , stökade en hel del som barn och älskar att vara i kyrkan och sjunger högt med i alla sånger. Med andra ord kan man säga att Signe är farmors flicka och jag är Signes farmor.
 

Allhelgonahelg i Björkfors

Älskade Björkforsbygden med sin fina lilla kyrka som ser ut precis som en kyrka ser ut när barn ritar kyrkor. Där firades Alla helgons dag och Alla själars dag i kombination igår kväll.
Ljusgloben
 
Signe är som farmor, hon älskar gudstjänst och sjunger med i psalmerna för full hals:
 
Ljus tända för alla som dött under året i Björkforsbygden. Ett ljus brann också för pappa.
 Välsignade Björkfors kyrka, hur skulle vi klara oss utan dig?
 
 

Jack O'Lantern

 
 
 
 
I folkliga föreställningar både i Norden och på Irland förekommer lyktgubbar. I Sverige var dessa lyktgubbar fördömda lantmätare som tagit mutor för att mäta fel till en fattig eller änkas nackdel. De skulle då tillbringa evgheten med att mäta upp tomtgränserna rättvist och de gör det endast nattetid därav lyktan de bär med sig. Men dessa ondskefulla lantmätare ångrar sig inte, annars får man anta att de slapp sitt hemska straff och fick vila ut, utan ägnar sig också åt att leda vandrare vilse med sina lyktor i mörka skogar.
 
I irländska sagor har en sådan lyktgubbe fått namn, Jack O'Lantern. Jack var i denna sagokrets en slug smed som gillade att luras och utsätta andra för elaka spratt. Så gjorde han också med djävulen själv och blev så vid livets slut varken välkommen i himlen eller helvetet. I stället får han vandra runt på hedarna med några glödande kol från helvetet i en lykta gjord av en urgröpt kålrot. Hans elaka skämtlynne har dock inte svikit honom trots hans eviga ofrid, så han delar de ohederliga lantmätarnas lust att lura vandrare på fel väg i mörkret.
 
Denna mörka tid på året firar de katolska irländarna All Hallow's Eve (Halloween) den sista oktober. Ungdomar och barn roade sig då med att göra egna små Jack O'Lantern -lyktor i den tradition som vi människor alltid sysslat med för att besvärja det vi är rädda för, eftersom irländska barn blivit skrämda av sina föräldrar för denna fredlösa lyktgubbe för att inte förirra sig ut på hedarna och drunkna i något sumphål.
 
När irländare i stora skaror emigrerade till USA upptäckte de att de storvuxna brandgula pumporna som odlades over there blev verkligt fina lyktor till Halloween-firandet och nu ser en Jack O'Lantern betydligt mer imponerande ut än ursprunget. Eftersom svenskar tar över allt från USA förr eller senare kom även pumpor och seden att skulptera fram mer eller mindre skrämamnde ansikten ur dem hit och igår ägnade sig alla barnen i familjen åt att skulptera fram denna Jack O'Lantern.
 
Man kan väl säga att det är tur för de där fridlösa lyktgubbarna att man i Norden och Irland inte odlade pumpor på den tiden de dömdes till sitt vandrande, kålrotslyktor är betydligt behändigare än dessa amerikanskt uppumpade varianter:
 
 
 
 

Nu är vinterhagen klar

 Utglesad skog och hästarna hemma, en trevlig utsikt från köksfönstret.

Födelsedagskala i fjärran

Hanna-Félice fyllde år och kalaset firades i fjärran Skellefteå där hon hittat sin fina familj, fast det är kirunabor som mötts i förskringringen. Så där som iranier gifter sig med iranier i Sverige.
Födelsedagspresenter: tröja och cyklamen.
Hästkompisen visade sig nu vara släkt inte bara genom att vara kusinens hästskötare utan också genom att vara sambo med Thomas kusinbarn och kusin till Christoffer. Också hon flyttad till Skellefteå. Mycket att prata om förstås.
Mormorspresenter är alltid välkomna! Gammal sockertång.
Sista gången vi gick ut genom denna dörr, nästa gång bor de lite större.
 
 
 
 
 

Resa hemifrån och hem

 

Tidigare inlägg
RSS 2.0