Espinära och fjärran

 

 

 

I folkliga föreställningar både i Norden och på Irland förekommer lyktgubbar. I Sverige var dessa lyktgubbar fördömda lantmätare som tagit mutor för att mäta fel till en fattig eller änkas nackdel. De skulle då tillbringa evgheten med att mäta upp tomtgränserna rättvist och de gör det endast nattetid därav lyktan de bär med sig. Men dessa ondskefulla lantmätare ångrar sig inte, annars får man anta att de slapp sitt hemska straff och fick vila ut, utan ägnar sig också åt att leda vandrare vilse med sina lyktor i mörka skogar.

 

I irländska sagor har en sådan lyktgubbe fått namn, Jack O'Lantern. Jack var i denna sagokrets en slug smed som gillade att luras och utsätta andra för elaka spratt. Så gjorde han också med djävulen själv och blev så vid livets slut varken välkommen i himlen eller helvetet. I stället får han vandra runt på hedarna med några glödande kol från helvetet i en lykta gjord av en urgröpt kålrot. Hans elaka skämtlynne har dock inte svikit honom trots hans eviga ofrid, så han delar de ohederliga lantmätarnas lust att lura vandrare på fel väg i mörkret.

 

Denna mörka tid på året firar de katolska irländarna All Hallow's Eve (Halloween) den sista oktober. Ungdomar och barn roade sig då med att göra egna små Jack O'Lantern -lyktor i den tradition som vi människor alltid sysslat med för att besvärja det vi är rädda för, eftersom irländska barn blivit skrämda av sina föräldrar för denna fredlösa lyktgubbe för att inte förirra sig ut på hedarna och drunkna i något sumphål.

 

När irländare i stora skaror emigrerade till USA upptäckte de att de storvuxna brandgula pumporna som odlades over there blev verkligt fina lyktor till Halloween-firandet och nu ser en Jack O'Lantern betydligt mer imponerande ut än ursprunget. Eftersom svenskar tar över allt från USA förr eller senare kom även pumpor och seden att skulptera fram mer eller mindre skrämamnde ansikten ur dem hit och igår ägnade sig alla barnen i familjen åt att skulptera fram denna Jack O'Lantern.

 

Man kan väl säga att det är tur för de där fridlösa lyktgubbarna att man i Norden och Irland inte odlade pumpor på den tiden de dömdes till sitt vandrande, kålrotslyktor är betydligt behändigare än dessa amerikanskt uppumpade varianter: