Novemberfröjd

Varje höstvinter blommar amazonliljan troget och större och större blir både växten och dess blommor. den doftar gott också just vid en tid då vi bäst behöver blomsterprakt.
 
 

Kura skymning

November är till för att stillsamt läsa tillsammans. Just nu är det Pax-serien  vi turas om att högläsa ur för varandra. Här är det Arons tur att läsa.
 
Pussla kluriga rundpussel från WWF är också mysigt i novembermörkret:
 
Men det är skönt ute också. Långa ridturer i det frostiga landskapet är härligt även om solen sällan syns:
 
 
 

Förvinter

Sprakande norrskensnätter med 15 muinusgrader avlöses av blidor med snöfall elelr -huga-regn.
Mulna blidvädersdagar.
 
Kalla soliga dagar.
Snö och hårda vindar.
Vattendrag och sjöar fryser till.
Så kommer en blida igen...
 ...med mer snö. Som tinar och fryser till blankis.
Man får gå i mossan på sidan av stigen för att inte halka.
Men ibland lyser solen även en blid dag och så var det idag.
 
 
 
 
 
 

Israpport

Holmträsket är helt täckt av is som kräver knytnävsstora stenar för att brista, med mindre tryck i kastet endast gungar isen från den ena stranden till den andra.
Signe jublar!
 
 
 

Höstlov

Bonusbarnbarn och barnbarn på besök hela höstlovet blir ridläger och utflykter och lite bus eller godis:
Signe med pappa Fredrik.
Utflykt med alla barnen.
 
 
 
 

Vintertid

I natt började vintertiden och jag ogillar det så. Bara morogonpigga som jag har nytta av de ljusa timmarna och eftermiddagarna blir mörka och trafikfarliga-usch!
 
Men vädret tar ingen hänsyn till vintertiden, det är slaskig brittvinter och knappast traditionell vinter i Norrbotten.
Slask och blötsnö, gråväder och plusgrader.
Regndroppar på kameralinsen kan ge er en bild av hur det känns i detta väder men hästarna är mest utomhus ändå, speciellt gamla Chateau. Tänkte att de går in och äter när det blir för blött men det är bara Smilla som gör det. Får nog börja täcka min gamling som inte alls hunnit utveckla någon regnpäls denna torra höst.
Landskapet förändras från timme till timme. Stenen som nyss var ett snötäckt litet fartgupp i hagen stiger upp som en uppfodrande seite ur tösnön.
Skollov och farstun full av blöta barnkläder.
 
 
 
 
 

Höstfärger

Hösten är gulröd, brunröd och eldröd. Långa höstar låter oss njuta länge av färgprakten.
 
 
 

Eld

Nu ska riset bort och vinterhagen har därför begåvats med centralvärme.
 

Höstvinter

Nu är det slut på den långa sommarhösten och höstvintern är här.
 
 
 
 
Plocka in sommarhagen och hämta höstens första hölass.
 

Snön börjar stanna kvar på backen, dag efter dag efter dag.
Och vinterhagen är klar.
 

Isdygn 25 januari 2014: tacksägelse för släkten Sandin, Björkfors glada hjärta

 
Äntligen sol och minusgrader, men ganska många sådana. Allt är dock bättre än det mulna plusgraderslasket vi hade hela december
 
Årets första isdygn, kanske blir det inget mer. Minusgrader i hela Sverige är ovanligt till och med på vintern nu för tiden så ett isdygn uppmäksammas förstås av SMHI på radion. Här är det nu minus 32 och soluppgång 8.00. Klockan sex var det mörkt men redan halv sju började det rodna i öster. Nu går det fort. Ljusare för varje dag. Efter Henrikdagen är skábma/kaamos slut ända till Andersdagen kommande sista november.
 
Nog har alla årstider sin tjusning men det är alltid en lättnad när Henrikdagen lyser upp almanackan och är det sol den dagen bubblar det av glädje i benen. Det var sol Henrikdagen i år. Hos oss betyder henrikdagen inte bara att polarnatten är slut utan också att yngste sonen blivit ett år äldre. Han föddes den 18 januari och den 19:e kom vi hem med det lilla knytet till de längtande storasyskonen. Polarnatten var slut tillsammans med den långa väntan på lillebroster som visade sig vara lillebror.
 
Ännu var han namnlös det tog två veckor innan vi slutligen valde arbetsnamnet Aron/Nora som han haft i magen. Dvs Aron, bergsmannen, han är ju visserligen född här nere i Björkfors men med sin början i Kiruna och hela familjen är ju för evigt kirunabor. Det känns ändå oerhört bra att vi åter fått en liten gosse född i Björkfors i familjen. Arons mormorsfar Sune Gottfrid Andersson föddes ju där för precis hundra år sedan i år och han flyttade till Kiruna där Arons mormor föddes. Så följer släktena släktens gång och mormorsfars vackra sångröst och sångarglädje är också Arons lott i livet.
 
Glädje präglade också mina möten med morfar Sunes släktingar i  Sandins stora syskonskara som under loppet av ett halvår mist tre av sina fina medlemmar; Bengt, Börje och Vivianne.  Börje kom till oss och sålde bingolotter när vi just flyttat in, jag och lille Elis, Aron var ännu inte ens en sparkande boll i min mage. Han berättade om min dittills för mig gåtfulla släkt i Björkfors  och Lappträsk. Vi kände oss välkomna.
 
Snart var vi bekanta med Börjes fina fru Anna, barnens älskade "tant Anna" och dottern Teresia, gift med Kennet och grannen, Börjes bror Leif och hans mysiga fru Elisabeth presenterade sig och Elis blev genast bästis med Leif (tyvärr dog Leif efter något år av grannliv och Elis ritade en bild av honom till Allhelgona). Aldrig har vi känt oss så välkomna till någon plats vi flyttat till. Allra minst hade vi väntat det i en liten by där nästan alla är släkt med varandra. Vi visste ju inte hur fina Sandinisterna* var.
 
Nu vet vi bättre. Glädje har de gett oss och nu har de sorg. Vi deltar så mycket som vi kan i den sorgen men gläds fortfarande åt att det finns kvar Sandinister och människor med Sandinanda i Björkfors.
 
Henriksdagens morgon i Björkfors, skábma/kaamos viker, polarnatten är slut
 
* På sjuttiotalet fick de detta smeknamn familjen Sandins 11 syskon.
 
 
 

Väderomslag

Nyss var det plusgrader och blötsnö i mängder varje dag. Klar himmel, stjärnor och måne hade vi glömt bort hur det såg ut efter 6 veckor av moln ner till grantopparna. Så över en dag  blev det riktigt vintrig vinter, kring tjugo minus och stjärnklara nätter samt sol mitt på dagen. Skönt på flera sätt men det var som i sagan om Törnrosa, allt bara frös till i det läget det var när kylan plötsligt kom. Stora hönätet har jag inte lyckats ta lös från snön där det ligger helt fastfruset. Lilla hönätet fick ligga en dag i tvättstugan för att lämna den ytterst fasta form det antagit.
 
 
Plusgrader och blötsnö.
 
 

2014 en varm början

Blötsnö i drivor och nollgradigt, eller mer, varje dag sedan mitten av december. Molntäcket tjockt och ogenomträngligt, räcker ner till trädtopparna. Blötdimma eller duggregn, det går ej att avgöra. Blöta fötter och högvis med vantar på tork. Så började detta år men det behöver förstås inte betyda att hela året blir så här. Ändå är det tydligt att det knappast blir kallare för varje år.
 
 
 

RSS 2.0