Espinära och fjärran

Tyson putsar sin "unge" Modesty. De är så söta ihop de två. Chili är inte så ofta med dem, men just idag var han det:



Modesty fjäskar för Chili som är betydligt mer svårflirtad än Tyson. Han blir ofta less på hennes skuttande, men Tyson skuttar med.



Så är det också Tyson och Modesty som äter ur samma skål medan Chili äter från en egen skål.

Linnea fotade sig ner genom Tornedalen och väg 99 på resa med Thomas. Som vanligt är vägen så vacker, ett stilla duggregn gav dessutom en fantastisk regnbåge att följa som ett löfte om sommar.



Gräset börjar grönska i Kangos.



Sedan upphörde regnet.



Just där finns den där krukan med guld! Eller är skatten helt enkelt att de har en stuga just där?



Svanstein i midnattssol.



På vintern norrsken och nu regnbågen, det är en färgstark trakt kaunis Tornionmaa.



Sånger jag kommer att tänka på: I tro under himmelens skyar, har fäderna skördat och sått. Och än genom Tornedals byar går väckelseropet de fått: Se, tiden är fullbordad för herren Krist giv rum, gör bättring ifrån synden tro evangelium. Än räckes Guds frälsning, än räckes Guds frälsning till den som sig ångrar och tror.



Eller bibelkören som vi missuppfattade: Saliga äro de människor som i dig har sin styrka dem vilkas håg står till dina lagar, när de vandrar genom Tornedalen, göra de den rik på källor och höstregnet höljer den med välsignelser.



Fast det stod egentligen tåredalen. Men det kan ju också stämma, ingenstans där jag har varit gråter man så mycket som i vår vackra Tornedal. Inte minst tårar av rörelse inför det som är vackrare än ord kan beskriva.

Blommorna börjar visa sig i häggens (Prunus padus) bladveck.



Kalle Blåmes sitter som vanligt i häggen, det är sant som sången säger: "Får han lite frukost, kommer han varenda dag"



Sälgen blommar!

Nätterna är nu ljusa, skymningen sänker sig sent och riktigt mörkt blir det inte längre. Även om vi bor några mil söder om polcirkeln är känslan av midnattssol stark. Men vid klart väder kan man fortfarande skönja månen en sen kväll.

Människor som vi som lever bekymmerslöst vad gäller maten tycker våren är en härlig tid, men för djuren är våren fortfarande svältens tid, det märks i vårt fågelträd. Vi har råd med solrosfrö och talgbollar så för oss är det bara roligt, men denne vår har varit svår för många djur, det märks. Småfåglar som annars aldrig syns vid huset tar nu risken som våra katter utgör bara för att få sig lite mat.

Videkissar

Efter ett milt vårregn doftar naturen underbart på våren och Chili vill följa med på promenad:





Gamle Tyson med fjortisen Modesty vill ha mat.

Vi får ibland finfrämmande nu i vårt fågelsmatsträd:



Domherren (Pyrrhula pyrrhula) hälsar på hos blåmesen (Parus Caeruleus).



Fågelträdet är en hägg (Prunus padus) på väg att slå ut vilken dag som helst.

Fotograf: Elis Andersson

Min väg till stallet känns ibland lång men den är också spännande. Oftast saknar jag kamera, men denna vecka har den varit med mig så jag kunde föreviga denna älgfamilj som lugnt studerade mig där de ställde sig mitt på vägen. Efter en lång stund försvann de in i skogen med älgars graciösa steg. Hur gör de för att sväva så där?

I Hällfors brann Björforsortens brasa i år.

Valborgsbålet i Lappträsk tänds klockan 19.00



Våren ska sjungas in och därför delar min söta mamma ut sånghäften.





Sedan var det fika och muntrationer inne i Lappkåtan. Pappa Thomas och Elis


Aron och Elis busade


Taket i kåtan som byggts av Lappträsk hembygdsförening


Thomas och pojkarna vann ett SPA-kit på lotteriet