Fjällvandring å yrkets vägnar
Fjärran från Björkfors mjuka kullar finns mäktiga fjäll renskrapade av inlandsisen vars sista rester bildar Sveriges näst djupaste sjö, Torneträsk.
Jag känner mig så fri här uppe. Antagligen är jag inte ensam. Fjällen vimlar av ryggsäcksmänniskor med röda kinder och stora leenden.
Men jag har tur för jag hör hemma här och det är en lyxig känsla.
Tvära kast
På vårdagjämningen firar vi Noruz och i torsdags dansade Aron och jag galen jitterbug:
Dagen efter, fredagen den 21 hade Aron feber och halsont och fick vara hemma med mig. Han orkade mest bara sitta i soffan och sova framför barnkanalen:
Isdygn 25 januari 2014: tacksägelse för släkten Sandin, Björkfors glada hjärta
Äntligen sol och minusgrader, men ganska många sådana. Allt är dock bättre än det mulna plusgraderslasket vi hade hela december
Nog har alla årstider sin tjusning men det är alltid en lättnad när Henrikdagen lyser upp almanackan och är det sol den dagen bubblar det av glädje i benen. Det var sol Henrikdagen i år. Hos oss betyder henrikdagen inte bara att polarnatten är slut utan också att yngste sonen blivit ett år äldre. Han föddes den 18 januari och den 19:e kom vi hem med det lilla knytet till de längtande storasyskonen. Polarnatten var slut tillsammans med den långa väntan på lillebroster som visade sig vara lillebror.
Ännu var han namnlös det tog två veckor innan vi slutligen valde arbetsnamnet Aron/Nora som han haft i magen. Dvs Aron, bergsmannen, han är ju visserligen född här nere i Björkfors men med sin början i Kiruna och hela familjen är ju för evigt kirunabor. Det känns ändå oerhört bra att vi åter fått en liten gosse född i Björkfors i familjen. Arons mormorsfar Sune Gottfrid Andersson föddes ju där för precis hundra år sedan i år och han flyttade till Kiruna där Arons mormor föddes. Så följer släktena släktens gång och mormorsfars vackra sångröst och sångarglädje är också Arons lott i livet.
Glädje präglade också mina möten med morfar Sunes släktingar i Sandins stora syskonskara som under loppet av ett halvår mist tre av sina fina medlemmar; Bengt, Börje och Vivianne. Börje kom till oss och sålde bingolotter när vi just flyttat in, jag och lille Elis, Aron var ännu inte ens en sparkande boll i min mage. Han berättade om min dittills för mig gåtfulla släkt i Björkfors och Lappträsk. Vi kände oss välkomna.
Snart var vi bekanta med Börjes fina fru Anna, barnens älskade "tant Anna" och dottern Teresia, gift med Kennet och grannen, Börjes bror Leif och hans mysiga fru Elisabeth presenterade sig och Elis blev genast bästis med Leif (tyvärr dog Leif efter något år av grannliv och Elis ritade en bild av honom till Allhelgona). Aldrig har vi känt oss så välkomna till någon plats vi flyttat till. Allra minst hade vi väntat det i en liten by där nästan alla är släkt med varandra. Vi visste ju inte hur fina Sandinisterna* var.
Nu vet vi bättre. Glädje har de gett oss och nu har de sorg. Vi deltar så mycket som vi kan i den sorgen men gläds fortfarande åt att det finns kvar Sandinister och människor med Sandinanda i Björkfors.
Henriksdagens morgon i Björkfors, skábma/kaamos viker, polarnatten är slut
* På sjuttiotalet fick de detta smeknamn familjen Sandins 11 syskon.
Stolt ögonblick
Elis är stolt när Elva beter sig så här städat i hans vård.
God jul
Syskon
Ruben och Aviel, min brors yngsta telningar.
Kusinerna Cecilia och Ulrika.
Sorgen och glädjen
Aldrig är glädje och sorg så nära varandra som på en begravning. Den sorgliga orsaken som för oss samman kan ändå inte ta bort glädjen i att möta alla nära och kära. Trösten i att gemensamt sörja är stor och i vår sångglada släkt blir det mycket ljus och mycket värme när vi möts och sjunger ut vår sorg och saknad.
Farmor och farfar fick två barn, pappa och faster. Nu är vi så här många fast två av deras barnbarnsbarn är frånvarande pga sjukdom och pappa är död. Från vänster min bror Micael, hans fru Beatrice och framför henne Ruben deras näst yngsta barn sedan är det Aviel, minstingen i Mickes barnaskara hon sitter i min famn. Bakom mig min äldsta dotter Hanna-Félice och till vänster bakom henne hennes pojkvän Kristoffer. Bredvid Kristoffer står Linneas pojkvän Elias och snett framför honom Linnea- Teresia som har sin lillebror Elis framför sig. Till häger om Elis står Aron och bakom honom min mamma Berit som skymmer min man Thomas. På var sida bakom Thomas står Mickes söner David och Jakobcoh bredvid Jakob skymtar mitt och Thomas äldsta barn, Fredrik. Framför honom står hans sambo Mirjam med deras misnting Signe i famnen och framför Signe och Mirjam står deras äldre döttrar Jasmin och Emma-Li. Till höger om Mirjam står kära faster Gunilla med sin son Ludvig bakom sig och sin dotter, kusin Josefin, vid sin sida. Längst till höger står min fasters make Bertil.
Pappa är död
Det har blivit mycket sorg på sistone. Nu är pappa en av dem vi sörjer och saknar så hjärtat vill brista. Hans hjärta höll inte för alla sorger och mödor längre. På fredag morgon slutade hans hjärta slå. En fridfull död för honom, men han fattas oss.
Men vi fick en hrlig lång utehöst tillsammans innan han plötsligt inte längre fanns med oss. Här skämtar pappa med svärfar Kalle, Hanna och Kristoffer.
Fasters gåva
Jag fick inte bara Min häst av min härliga faster, hon är faktiskt värd en egen bloggpost bara hon, så ni har något att se fram emotunder rubriken Barockpärlor! Förutom denna perfekta present till en evig hästtjej fick jag också träd och buskar från Granåns handelsträdgård. Det ösregnade så mobilbilderna är inte de bästa. Men här ovan syns ett prydnadsäppelträd, Malus baccata.
Svartaronia, ett "superbär" och väldigt vackert nu på hösten.
Vit vresros, en härdig sort som dessutom får fina nypon nu på hösten. Nyponen här är större än äpplena ovan!
Vit Ölandstok.
Planteringsvädret var idealiskt så jag hoppas de alla trivs och tar sig i vårt Eden.
Lång sommar
Ännu har det inte varit ett enda dygn med medeltemperatur under tio grader så meteorologiskt är det sommar trots att det idag är höstdagjämning.
Fortfarande kan man plocka blåbär och björnbär. Lingonen är enormt stora och saftiga. Motsatsen till oår har vi haft i år.
Rabatterna blommar fortfarande, vissa blommor mer än någonsin, andra blommar om och ytterligare andra har just kommit upp nu när det regnat lite under veckan.
Vackra solnedgångar. En lång sommar har vi haft i år och allt som lever har frodats och mått väl.
Födelsedag
September är en helt värdelös månad att begå födelsedag; Lingonplockning, älgjakt, bokmässa, stugor som ska stängas för vintern, barn som blir sjuka när de börjar dagis och skolor igen, renslakt och potatisplockning. Därför hade jag och Ann-Helene bestämt oss för att fara till klostret i Lannavaara denna helg. Men Thomas hade planerat annat; en överraskningsfest i dagarna tre.
När jag kom hem från jobbet på fredag hade mamma städat jättefint och Mauri skickat rosor. Härligt!!
På kvällen kom Hanna och Kristoffer, vi fikade mammas goda kakor som hon fyllt köket med och spelade Sverige-spelet. Hanna hade med sig fina trädgårdslampor som drivs med solceller till skogsstigen våran.
På lördag morgon överraskade Thomas med att hämta Andreas från bussen. Jättekul!
Sedan kom föräldrar och svärföräldrar.
Vi åt förstås utomhus som vi gjort hela sommaren som aldrig tar slut. Inte ens i Kiruna är det meteorologisk höst nu den 21 september.
Hannas andra present-hur underbart med sådana barn!
Bristols krämeri bidrog med grundplåt till en hästtransport, tack käre Andreas!
Flamingoblomma från Ann-Helene som Andreas hade med sig och cerise gerbera från svärmor, duken fick jag förra året av svärmor, chokladen av Elis och på bordet ligger Min häst som jag fick av min härliga faster.
Idel glada miner och roliga samtal.
Hundarna var fröstås också med:
Hästarna också:
Smycken fick jag också bland annat detta kors designat och tillverkat av Thomas kusin Tobias som läser sin master-degree i gemologi i Lannavaara. Silver och diamant:
Av svärmor och svärfar fick jag också varma sockar och denna fina kåsa till Ann-Helens och mina pilgrimsvandringar:
Min svägerska Anki är också bra på presenter, av hennes familj fick jag dessa ursöta örhängen:
En härlig fest blev det, klosterfriden får vänta.Omgiven av barn och nära och kära känner jag mig så rik.
minne
Nu blommar irisen jag fick av Edit förra augusti. Nu är Edit hemförlovad, som man säger i Frälsis, det är rätt åt henne. Jag är glad att hon hann bli min vän och alla fina blommor hon gav mig sin sista sommar påminner mig om henne.
solig sensommar
Solig sensommar är det, snarare än höst. Vilken ynnest att få uppleva detta!
Vävare
Aron har blivit inspirerad av vävkursen i Lappträsk och nu har han sin egen väv på gång.
"Jag ska bli som Bertie Bartolotti och väva stans vackraste mattor när jag blir stor."
Körkort
Elias är inte bara nyförlovad han har också klarat körkortet i torsdags:
Här kör han till Storön för att eklatera förlovningen med Linnea bredvid sig, hon får förhoppningsvis körkortet snart hon med.
Förlovning eklateras
Linnea och Linneas bjöd på en kalix-specialitet; butterkaka som inledning till att eklatera sin förlovning. Vi gläder oss alla med dem!!!
vid älv och hav
Somaren bara pågår. Söndag eftermiddag var vi vid älven och ahvet på samma gång, småbåtshamnens pir var full av växtlighet. Svartvinbärsbuskar dignande av de sötaste vinbär man kan tänka sig exempelvis. Vilken fantastisk sommar! Tänk att få vara med om detta år!
aktiviteter
Nu börjar barnens aktiviteter komma igång. Först ut var Arons ridskola i Månsbyn. Han fick genast en ny älsklingshäst; Lotta, den sötaste lilla skäck man kan tänka sig.
Bommar och koner användes den första lektionen.
namnsdag
I söndags hade jag namnsdag och på måndag har jag vävkurs i Lappträsk, då fick jag denna fina bukett av Birgit, hon har förstås odlat blommorna själv.
björnbär
Våra härliga björnbärsbuskar har nyss börjat sätta en ny omgång bär samtidigt som den första skörden av stora goda bär mognar. Vilken fantastisk sommar vi har!
