Espinära och fjärran

Så vemodigt det var att åka hem. Nyss var huset fullt av alla barn och barnabarn vi har och sedan var det att säga hej då till två av barnen och alla barnbarnen. Till och med mamma och pappa stannade kvar där.



Hejdå Signe!

Det trista var att Jasmin och Emma-Lie åkte iväg medan vi var på promenad och Mirjam och Fredrik for iväg på frukost innan vi for.



Men Hanna var kvar och vinkade av oss i det vackra höstvädret.


Kram!


Sedan fick vi lämna av Linnea i Töre för vidare färd med Polstjärnan mot norr.

Fler mingelbilder från dopkalaset:



Jasmin strikes the pose på den cerise-svarta festen.



Glada och goa moster Kicki roade sig.



Idel glada miner kring fikaborden.




Gammelfaster Anki hade förstås sytt ett doparmband åt lilla Signe.




Kusin Fridolf och farbröderna Elis och Aron spelade lite boll för ösregnet gjorde ett uppehåll just denna dopdag.

Emma-Lie svalkar sig.



Fastrarna.

Dopkalas är roliga för alla. Gamla, unga, pigga och sjuka, spädbarn och åldringar kan alla hitta en kaka de gillar och inte är allergisk mot och något kul att göra tillsammans med nya och gamla bekanta.

Morfar Wallis är rutinerad; 7 barn och en hoper barnbarn, 18 stycken och ett barnbarnsbarn  har han , men han är ändå så lycklig för lilla Signe, yngsta barnbarnet, som om hon vore det enda barnbarnet.

 

Här är farfar Wallis med Signes lilla kusin Elizia.

Morfar P-G är motviligt med på bild tillsammans med "lilla" Hanna Félice, Signes faster.

Roliga presenter-denna Gustav-mössa blev senare också rejält utskrattad av Signe så det blir Micke och Gabriella som får bjuda på laughter-party.

Till och med att städa efter kalaset är roligt när man har fått låna ett fint kök och gör det i glada vänners lag.

Dukningen var cerise och svart, precis som storasyster Jasmins kläder:

Om det är några festligheter vi uppskattar här på Espinära och fjärran är det dopkalas. Sällan är så många generationer samlade och har så trevligt tillsammans som på just dopkalas och själva festföremålet-dopet- är ju verkligen en riktig glädjehögtid. Så efter Pyyhinpirtti i Pengsjö blev det dopkalas i Vännäsbyn:

På väg till dopet.

Farmorsmor lägger sista handen vid Signes fina dopklänning som pappa var den förste att bära när han döptes i Jukkasjärvi kyrka.

Jasmin häller upp dopvattnet.

Kusin Fridolf kollar noggrannt upp att prästen gör rätt när Signe döps.

Emma-Lie tar hand om dopljuset som får sin eld från Påskljuset som tänds på Påsknattsmässan då vi minns att Jesus uppstod från de döda och vi fick del av detta liv som besegrar döden.



Fastrarna framför "Välkommen till världen".



Församlingen fick också säga "Välkommen" till Signe.

En sådan svamprik höst har jag aldrig varit med om. Svampar i alla upptänkliga färger och former dyker upp överallt denna regnperiod till höst. Vackert är det, men jag är feg när det gäller att äta svamp, som ögonfägnad kan jag dock inte få nog!

Hänglav i vackert olivgrönt är ju också en svamp i symbios med en alg.



Gamla träd och stubbar blir utmärkt substrat för nedbrytande svampar.



Så vackert smyckade träden blir på sin ålders höst, ja till och med långt efter att de dött ger de liv åt tusentals organismer av vilka svamparna är bland de mest iögonenfallande.



Flugsvampen är så vacker! Inte konstigt att tomtebobarnen fick sådana här mössor.

En trevlig vandringsled längs Sangisälven, kort nog för barn och lång nog för att komma ner i varv och tänka klart-vacker nog för att skingra alla dystra tankar och ge ny energi:


Bäverdamm under konstruktion:

Höstens färg är röd, snart är allt en nyans av rött, från klaraste lackröd till gult, om inte det ihållande regnet ger oss en brun höst förstås. Men det är i så fall fråga om betydligt mer än fyra nyanser av brunt.

Denna mulna dag tog jag mig tid för en promenad med Elis i det vänliga vädret. Ljumt i luften och vindstilla utan ett enda irriterande flygfä. Vi hade en mysig utflykt.

Rallarrosen börjar skifta i sina vackra höstfärger.

Sangisälvens vatten flyter så långsamt att den bildar en perfekt spegelyta så här i början av september.

 

Bäcken i Hällfors rinner i en liten ravin. Spännande och nästan lite läskig, speciellt när man balanserar på stenarna i strömmen. "Det känns lite som Pirates of the Caribbean" tyckte Elis.

I går var det höstpub i Kvarngården och så här såg det ut när vi kom till Kiruna för en vecka sedan. Det är tidig, underbar höst.

Efter ett fruktbärande arbete i Storuman och pastorsutbildningar för dem båda, kom Gerard och Gerdien tillbaka till Kiruna. Gerdien 2004 som församlingens pastor och Gerard redan 2001 som ansvarig för Missionskyrkans samiska arbete.

Systrarna Nutti och "Soffan" Matti återförenades för en come back 2002 efter 80-talets succéår.
Ragnhild, Elvira, Ester, Inga-Lisa och Soffan.



Nicke Svonni leder ofta gudstjänsterna i Kiruna. Här 2001 i gamla kyrkan.

"Soffan" leder sången även i vår nya lokal där vi bor ihop med Frälsis och katolska föramlingen.


Gerard arbetar nu i Stockholm och veckopendlar. Han arbetar med Missionskyrkans/GF-kyrkans internationella arbete och här har han samlat människor från Burma till Kiruna.



Färgstark trio samlade i den internationella knutpunkten Kiruna. Vacker dam från Burma, randig Gerard från Holland och stilig dam från Nepal.


Mer vardaglig gudstjänst med lokalbefolkningen samlad en helgdagskväll.

Vi kan roa oss i kiruna också, inte bara i Espinära.

gerard och Gerdien blev förtjusta i Kiruna och kom till slut tilbaka och startade ett Bokcafé med musik och konst. Lilla Iris har nu tre syskon och pluggar teoretisk fysik.


10 år senare kristna kulturveckan- fika efter konstutställningsvernissage: Sören, Ann-Helen,Petri, Peter Stenberg, Bosse, Anna och med ryggen mot kameran Ann-Sofi(?)

Bokbord i Jukkas vid marknaden.


"Gubbtrion" sjunger på bokcafè Oasen som Gerard och Gerdien startade och drev i flera år.
Bengt Wikström, ?, fiol-Lasse, Fredriks första fiollärare.


Karin Wikström sjöng med i allsången tillsammans med två besökande damer.

Sommarkyrkans tält på centralskolans gård.



Gerdien Willemsen och kurt Keck austrliensisk amerikan som gjorde en konstig sak: som turist och fikagäst sa han till en av ledarna "Jag är bra på att spela och sjunga, kan jag vara med i kväll?" och det fick han och han var bra på att sjunga och spela-fast vi tyckte han var en gammal gubbe, han var ju modiga 30 år!



Här syns stora kören sjungandes en låt vi nyss lärt oss med underbara Berit Sellin som körledare.



Här sjunger gänget ute på stan. AnnaCarin, min supermusikaliska vän, kompade på gitarr. Jag var inte med just här, så det lönar sig inte att leta.

Brorsan var Jesus i vår gatuteater.


Jocke, Tuve, Micke, jag, Gerdien, Sonja (bakom Gerdien)AnnaCarin.

Elis händer, Aron, Linnea, Kerstin, Nicke, Thomas arm och Elin roade sig.


Ordföranden begrundar bilder från församlingens ungdom och gyllene medelålder.


Peter Bensons två rara små gossar och Peter själv fikade med Gerard Willemsen.

Kiruna missionsförsamling hade 110-årsjubileum i helgen. Här några bilder från festligterna:

Peter Benson hade skrivit ut Thomas affischer så vi hämtade dem på fredagkvällen. Vädret var ljuvligt, så vackert som bara en septemberdag i Kiruna kan erbjuda det.

Förberedelserna hade tagit många nätter i anspråk, här lägger Peter Stenberg och Thomas sista handen vid fotoutställningen från församlingens 110-åriga historia som naturligtvis på många sätt också är en del av kirunas historia.

Vanessa och Ann-Helen hade bakat tårtor och Peter Stenberg dekorerade dem och dukade bordet tillsammans med Elin Lager, en kärkommen åtefallskirunabo.