Espinära och fjärran

Så här såg det ut den där sista brittsommardagen för precis en vecka sedan på samma ställe:

Följer man vägvisaren norrut längs älvens östra strand kan man hitta både bastu och badstrand där bara bävrarna stör friden en sådan här höstdag.

Förvinter klingar inte lika ljuvt som försommar. Men som alla årstider har även denna tid mitt emellan skörd och djupsnö sin skönhet. Mitt i oktober ser Sangisälvens stilla lopp ut så här i Björkfors på gränsen till Hällfors:

Redan 17.30 togs den sista bilden. Snart kan vi sitta ute på kvällarna, inlindade i täcken, fällar och filtar och se på stjärnhimlen, pojkarna och jag. Mörkret faller så tidigt att det alldeles snart är dags. Vi har börjat längta efter norrsken.