Espinära och fjärran

Dagarna är korta och då tänds belysningen som gör Ferrum-parken till en sagoskog:

Hundkörning med Kebnekajsorna ingick förstås.

Hundar tillhörde också publiken som såg på de spänstiga slädhundarna.

Linnea sjöng med de andra musikesteterna. Småbröderna och mor och far tyckte det var klämmiga låtar de framförde.

"Vi drar till fjällen" rappade Jennifer Piironen "finska attacken", förstås.

"Maja Piraya" gick hem i publiken, men gogo-hundarna skrämde barnen:

För barnens skull hade det nog räckt med esternas egen koreografi:

 

Snön kom sent i år, men det är ändå redan mycket djup snö. Ändå kommer, statistiskt sett, hälften av hela vinterns snö efter februari. Hur blir det då?

Vi fick låna klubbstugan för 7-årskalaset. Där gick det livat till.

Det finns så mycket som är bra med Björkfors, här gör byn gemensamma saker och har gemensamma lokaler, klubbstugan är en av dem. Skotercafé bedrivs här och restaurang ungefär en gång i månaden. Här samlas man för symöten och kurser och man kan få låna den till barnkalas. Klubbstugan är kort och gott ytterligare ett tecken på att Björkfors är en högst levande och dynamisk by.

Aron fyller år dagen innan Skábma/Kaamos tar slut, så hos oss firas Hindersmäss-fast inte på traditionellt vis. Men i år hade vi en finne på besök (fast han enligt egen utsago är licenssvensk) så det blev lite finskt i alla fall:

Födelsedagstårtan dekorerad av Aron

Sång för dagens jubilar:



Paket öppnades med förtjusning-alla presenter råkade vara hans bästa.

Robin Hood-dräkten : "Den är som både kläder OCH en leksak!" Den fick följa med till skolan dagen därpå.



Overallen följde förstås också med.

Finne på besök 18-19 januari. Mauri kom med massor av godis.

Snart är skábma/kaamos slut. Nu har också solen visat sig för första gången 2012:

-26 grader på morgonen, när solen var uppe var det -24.

Men fortfarande rinner älven strid-så mycket vatten har jag aldrig sett i Björkforsen i januari.

Min käresta kommer från Norge. Idag fick jag en julkalpp av honom med bussgods, de knackade på dörren till vårt lilla hus vid skogens slut. Så här ser den underbart varma och sköna overallen ut:




Den är snygg också!

En sak som skiljer Björkfors från andra byar i Espinäratrakten är att det finns en gång- och cykelnbana genom byn. Vilken skatt ät inte den! Tänk att lugnt kunna låta barnen cykla till skolgården och att kunna hämta och lämna på dagis/fritids med cykel och spark. De tunga timmertransporterna som dundrar genom byn kör inte på gångvägen. Hundar, barn  och alla människor som är mjukare än bilar kan promenera genom byn utan att utmana döden.

 

Det gillar vi!

Denna praktiska spiral att sätta in talgbollar och frukt i till fåglarna trodde jag var borta. Jag har letat och letat. Så såg jag den plötsligt i morse när det första gryningsljuset föll genom grenarna i fågelträdet. Genast fylldes den på.

 

Vi spelade Harry Potter-cluedo igen med maria och Nicko. Vi lät gästerna vinna-STORT!



Vi har alltid kul med Maria och Nicko.

Så här när julens 20 glada dagar börjar gå mot sitt slut måste jag visa Kvarngården i julskrud. Vilken tur vi har i Björkfors med vår byaförening som fixar allt så fint för oss!

Ännu är Korpikån öppen, trots sitt mer stillsamma lopp än Björkforsens. Idag var det -10 och snöfall, ett sånt där vackert snöfall med torra stora flingor. Det blåste inte ens speciellt mycket. Men det var ändå lite kallt om man inte bytade på sig ganska rejält. Stallvantarna måste nu bytas ut mot rejälare doningar som inte är bra för exakta tygeltag men det är smällar man får ta om man vill ha fingarrna kvar ända till våren.

Snön lägger sig utanpå Chateaus extremt vinteranpassade päls. Men under det yttersta lagret av hår är hon alltid varm.

Renars päls är likadan, de tycker till och med det är mysigt att ligga ner i snön vid många minusgrader.

De är bra på att gräva efter det som blev kvar efter sista höskörden på klövervallen.

Renarna trivs i Björkfors Trettondagen 2012. Renbilderna är tagna mitt på dagen strax efter 12.00, jo, det märks att vi lever i skábma/kaamos nu.

En liten katt, ca 5-6 månader gammal har flyttat in i vår lekstuga. Hen ligger på elfilten och äter glatt upp Chilis och Tysons mat. Vi kallar katten Kim Vilde-men vem är det egentligen? Saknar någon i Espinäratrakten sin katt? Kolla gärna runt lite. Annars får vi väl acceptera att Kim adopterat oss.





Kim är ganska skygg men trivs på elfilten.

Blåsigt och snöigt och milt har det varit hittills i år. Efter en dag av nästansnöstorm och ännu blåsigare natt tog jag en promenad runt odlingsvägen:


Allt inbäddat i hårdpackad snö.



Bra skidföre men riktigt tungt att gå. Det var faktiskt lättare att skutta fram som Tiger och det passer ju bra vid Puh-pinne bron:


Inte ens här vid älvens lugna lopp har isen lagt sig. Vinden hjälper säkert till att hålla vattnet öppet.


Det blev en svettig motionsrunda, jag mötte Eva som skidrade det såg lättare ut. Skidor fram!
Frsen är förstås nästan helt isfri och aldrig ahar jag sett så myket vatten i den vid juletid som i år.

-4 grader och blåsigt på morgonen. Mot kvällen -1 och halv storm och snöfall.

Aron redo att mata de katter som mest bor utomhus i sin egen lilla stuga nu när vi har smått i huset. Där har vi också en katt som adopterat oss. Vi kallar den Kim Vilde Men vad den kallar oss har vi ingen aning om.

Chili och Tyson accepterar den och ännu har ingen ägare hört av sig. Känner du den? Ca 5-6 månaders kattunge, mörkgrårandig-mycket skygg men matfrisk!

Mild vinter gör att man kan utförsåka. Så började det nya året:


-5 och mulet, ger bra före i backen.




Aron är speciellt nöjd med den här bilden.

Djurvänliga fyrverkerier är tomtebloss. De fick markera övergången mellan 2011 och 2012. Nu måste man vänja sig vid en ny kalenders tolva i stället för elva.

Decembers sista dag var det -5 grader hos oss, även vid midnatt, även i Kiruna där min nyårsafton började. Det var det mulna locket över vårt vidsträckta län som jämnade ut temperaturen.

Hästarna i Jukkas får förstås besök. Cordon och Bambi, stiliga och busiga herrar mötte upp.


Huvudperson är förstås blivande Björkforsbon Smilla, Welsh/PRE-sto och vårt föl.

Vännen Kärstin är hennes uppfödare och här står hon och gosar med Smillas mamma Isa.

Hästvännen Maj-Britt gosar med Smillas kompis Flingan två månader äldre än henne.

Maj-Britt med sin egen vackra Gyllir.

Nuvarande kollegan som en gång var min universitetslärare i samiska äger Ofelás och det här är hennes egna hästar. Stoet till höger är hennes egen uppfödning.

Kära hästvännen Linn som har hand om Isa, Smillas mamma och dessutom pysslar med lilla Smilla på bästa sätt. Hon är också på väg till Kalix kommun-det ser vi fram emot!

Här jobbar vi med Isa, som är en riktig färsking på ridbanan och under ryttare. Men Linn har, som synes, hittat en fin balans och unghästform hos Isa med hjälp av skolorna och böjd på rak spår.

Först hann jag vara i stallet och fika med Inga som gett mig detta underbara fat. Ridningen gick jättebra, men vädret gjorde det lätt att lämna kusten för att styra mot fjällen i nordväst:

Blötsnö i halv storm byttes snart mot stjärnklar natt och vindstilla när jag passerat lapplandsgränsen.
Men Björkfors sa hejdå med en spektakulär solnedgång. Solnedgångar är det brist på i Kiruna så här års. Det blir ju följden av att solen aldrig går upp.

Julen varar i 20 dagar till min stora glädje. Nu har 8 dagar av den förflutit och så här har den firats hittillls:


Mamma blev yr och konstig så det blev till att göra handikappanpassade saker som att slå in paket på kvällen när det vanligen är pepparkaksbak och dito hustillverkning för mor i stugan. Pepparkakorna fick vänta.

Så for vi till Pengsjö för att fira jul med fyra generationer.


Så mysigt att vara riktigt många på julafton till annandagen:

Äldst är farmorsfar till:

Signe som är yngst med sina 6 månader.
Juldagen bjöd till och med på sol:

Elis och mamma tog en långpromenad runt eljjusspåret mitt på dagen.

Tyvärr ingen julotta i kapellet i år. Den roterar runt i byarna i trakten.

Ny promenad med Thomas innan kakfrossan:

Sångprogram med Nils-Börge Gårdh och alla sjunger med, Signe har roligt:


Annandagen blir det resa norrut från Jasmin, Emma-Lie, Signe, Fredrik och Mirjam. Dessutom stannade pojkarna med mormor och morfar. Det blev tyst: