Espinära och fjärran

Sommarcaféet öppnade denna vecka:

Äntligen fick pojkarna sin hett efterlängtade studsmatta.

16 juni blev en riktig sommardag med värme och sol vilket passade perfekt när vi skulle äta picknick med kompisar:

Barnen rider också på samma ridskola som Elis och Aron. De ville förstås träffa och provrida "stora" Chateaux.

I sommarhagen finns allt ett barn behöver för en komplett sommar. Naturligtvis finns det också klätterträd där.

Och man kan hoppa pinnhopp...

...göra den filippinska rondellen med sträckta armar...

...,samt idka blandade småhopp.

Picknick passar bra, stenar som blir perfekta bord och soffor finns där.

Hästarna har gärna matgäster i sin matiga hage.

Vi firade Arons första examen och Elis sista på lågstadiet med Unga Örnar-avslutning på Kvarngården. Riktig sommar har de blvit så myggen var också där.

Nu blommar häggen:


Och styvmorsviolen:

Snart blommar liljekonvaljen:

då är det alltså dags att stänga skomakeriet en vecka.

Lämplig klädsel 11 junis morgon.

12 juni var lättare klädsel att föredra för då kom sommaren plötsligt till Espinäratrakten.


Lämplig klädsel i Jukkas 13 juni.

Mindre lämplig klädsel i Jukkas den 14 juni, det blev för varmt med jacka och tjocktröja, yllesockar och tights. Klänning hade räckt för det hade plötsligt blivit sommar.

Nemi gillar att busa med mamma Modesty.



Här smyger hon runt hörnet för att överraska mamma.


Gamle Tyson vill inte busa.


Modesty trivs under fågelträdet, men trivs fåglarna med det?

Styvmorsviol med regndroppe är som en symbol för denna kalla regniga vår.

Häggen ligger i startgroparna trots kylan. Det verkar som om ljuset bestämmer mer än temperaturen. Vi hoppas på att slippa fler minusgrader nu så dessa köldtåliga skönheter inte knoppas förgäves.

Underbara Anna och Teresia fixar byns firande av advent/jul och nu också nationaldagen.

En morgon för två veckor sedan hittade jag och Kapten detta storspovsbo, fast mamman försökte locka oss att se åt ett annat håll. Nu är det en rutin att flera gånger om dagen kolla boet. I söndags såg vi tyvärr hur en kråka stal ett av äggen. men tre ägg finns ändå kvar:

Visst är de vackra!

Huvudbonad är både praktikskt och snyggt i kalla vårvindars tid:







Herr och fru Hattifnatt.

Fotograf var:

Alla generationer från Elis och Arons familj var representerade.

Stora Hanna visar hur stark hon är. Då får man bära målburar:


Här har det hotade fikat ännu inte dött ut:

Stövelkastning


Säcklöpning

Kast med liten ärtpåse

Just nu ser Sangisälvens lugnaste lopp ut så här. Den annars spegelblanka ytan rinner så snabbt att spegeln ger en ganska suddig bild.

För två veckor sedan nådde älven sitt största omfång på 50 år. Så här såg raststugan vid Björkforsens övre nacke ut.

Nedströms, vid Kvarngården, såg det ut så här.

Kapten gillar mycket vatten, men så här nära den strida älven får han bara gå med matte, mommo är för hjärtängslig. H-f tog bilden förra veckan.

Kapten och Hanna-Félice fortsatte firandet med en cykeltur.

Nu börjar Sangisälven sjunka men fortfarande är vattenståndet rekordhögt..



Kaptenen skådar fåglar.

Hanna-Fèlice tog en promenad vid midnatt tredjedag pingst.

Kapten var förstås med:

Annandag pingst firas beständigt här i Björkfors; Andens vind över världen känns som en angelägen dag att fira i bjärt kontrast mot nationalismens dag den 6 juni. Denna dag kom Hanna hem till oss och fotade en massa fina bilder:


Levande vatten, Helig Ande, vatten som ger liv.

Det gick inte att sitta ute när vi firade i Siknäs.Mors dag brukar vi alltid fira utomhus i vackert väder-men inte år denna kalla och nyckfulla vår.

Kapten låg i skuggan under busken i värmen.


Knoppar brister.

Pingstdagen sammanföll med Mors dag och det passar ju perfekt, den Heliga Ande är ju presenterad som kvinnligt väsende i Bibeln. Så det började med att mor firades:


Aron hade skrivit kortet och gjort blomman.

Presentöppning.

Den perfekta presenten till en Barockbloggare!

À suivre!

Så här firas riktig Pingst i Björkfors:

Pingstafton:

Stora delar av familjen på utflykt till Sangisälvens nedersta del vid Sangisbyns gamla bro.


En övergiven tablett från den gamla Kalixlinjen lockade till utforskning.

Ingången var nergrävd under marknivå och där huserade miljoner mygg, men de stacks inte.



Thomas tyckte förstås att tillfället krävde glass: