Fågelfrämmande

Vi får ibland finfrämmande nu i vårt fågelsmatsträd:



Domherren (Pyrrhula pyrrhula) hälsar på hos blåmesen (Parus Caeruleus).



Fågelträdet är en hägg (Prunus padus) på väg att slå ut vilken dag som helst.

Ekorren igen















Fotograf: Elis Andersson

Ekorrn satt på altanen




Älgkontakt av andra graden 3 maj

Min väg till stallet känns ibland lång men den är också spännande. Oftast saknar jag kamera, men denna vecka har den varit med mig så jag kunde föreviga denna älgfamilj som lugnt studerade mig där de ställde sig mitt på vägen. Efter en lång stund försvann de in i skogen med älgars graciösa steg. Hur gör de för att sväva så där?






Valborgsmässoafton i Espinära och fjärran: Hällfors



I Hällfors brann Björforsortens brasa i år.

Valborgsmässoafton i Espinära och fjärran: Lappträsk



Valborgsbålet i Lappträsk tänds klockan 19.00



Våren ska sjungas in och därför delar min söta mamma ut sånghäften.





Sedan var det fika och muntrationer inne i Lappkåtan. Pappa Thomas och Elis


Aron och Elis busade


Taket i kåtan som byggts av Lappträsk hembygdsförening


Thomas och pojkarna vann ett SPA-kit på lotteriet


Älvarna sliter sig ur isens grepp 18 april

Korpikån och Sangisälven är snart helt lössläppta och de rusar redan vårystert mot havet:







Påskpynt i Stilla veckan 19 april

Nu när alla barnen är tillsammans har de pyntat påskbusken i det vackra vädret +8 grader, klart och vindstilla.
















Islossningens framskridande 17 april

Så här ser det ut vid Björkforsen nu:





Vid Phupinnebron däremot ser det ut så här:



Betydligt mindre dramatiskt men älven har nog mist sin attraktion som skoterled för denna vinter.

Palmsöndagen 17 april Elis namnsdag: vårtecken

Videkissar! Vår!
Sälg (Salix caprea)

Gråvide (Salix cinerea)

Marken är så mjuk att fågeltarser och pyttesmå rådjursklövar (rådjur=Capreolus capreolus) gör tydliga spår och sädesärlan (Motacilla alba) har kommit:

Klicka på bilden för att förstora



En ensam svan  (Cygnus cygnus)i Sangisälven nedströms Björkforsen.

Gäss, grågås (Anser Anser) eller sädgås (Anser fabalis), vid Herrgården där det finns mycket mat och vatten att simma runt i. Klicka på bilden!

Tofsvipan (Vanellus Vanellus) är så vacker:



Se hur väl hennes färger passar in i hennes omgivning, inte en nyans saknas.


Fågelhäggen* 14 april

Fåglarna fick konkurrens om maten denna soliga aprildag.



Inte bara hästar och katter byter nu vinterpälsen mot en tunnare sommarvariant, ekorrens (Sciurus vulgaris) gråverk börjar gå över i sommarrött. Här i norra Sverige blir pälsen mycket grå och tjock vintertid men ju längre söderut i landet man kommer desto rödare vinterpäls. På medeltiden och fram till 1800-talet var ekorrens vinterpäls; "gråverket" en lönsam exportvara till furstehusen i södra Europa.



På marken pickar en gulsparv (Emberiza Citronella) efter solrosfrön.



Gulsparven flyger upp i trädet och träffar där en blåmes (Parus Caeruleus), snygg kombination av färger så här på våren.



Ekorrens rykte som fågelmaradör stämmer dåligt. Av fyrahundra undersökta ekorrar hade endast 4-5 av dem fågelrester i magen. Däremot är det sant att de äter kottar och nötter, bär och frukt och på hösten samlar de soppar i granklykor där de torkar och blir välkommen vinterproviant. Det är också sant att de lagrar förråd av nötter och kottar till vinterns bistra tider. Här ser vi att ekorren snarare är rädd för fåglarna än vill äta upp dem:





Kvar i trädet blir småfåglarna.

*Häggens vetenskapliga namn är Prunus padus

Vårpromenad i passionstid

Chili tycker om att promenera med sin familj. Här följer han med mamma på vår- och fotopromenad.


Ska du ut och gå? Då vill jag följa med!



-Du och jag matte. -Du och jag Chili.






Vårfloden kommer 9 april

Nu har isen börjat ge sig kring forsen:


Vid Björkforsen är det högtryck just nu, men isen finns fortfarande kvar där strömmen är svagare.





Självporträtt uppströms från forsen.

Älvloppet uppströms Björkforsen:





Nedströms forsen.












Vårvinternöjen

Det är kul med mycket snö och soliga vinterdagar.








Fjolårets Påskhöna har lekts sönder under vintern. Hoppas de har nya på Sangiskonka i år igen. Nu närmar sig ju påsken med stormsteg.


På kvällen är det roligt med goda vänner och Harry Potter-Cluedo:


Maria och Nicko spelar med oss.


Aron och Nicko var Harry Potter



Thomas och Alma-Lena var Hermione Granger



Elis och Maria var Neville Longbottom som här funderar på hur de ska kunna trolla tillbaka den borttrollade Luna Lovegood. För att kunna göra det måste man ta reda på vem som gjort det, med vad och i vilket av skolans alla rum det har hänt.



Här har Neville Longbottom kommit på att det är Dolores Umbridge som gjort det med petrificus totalus i klassrummet för trolldryckskonst. De var mycket stolta över att kunna befria stackars Luna och därmed vinna detta ärorika spel.




Djuren på vårvintern-mars

Det har gått många talgbollar i år eftersom vintern varit kall det innebär två saker för fåglarna här omkring: svält och att våra gamla katter inte vill vara ute i onödan. Det har därför varit fest i vår hägg på talgbollarna vi hängt upp där.









Vårvintern är fantastiskt vacker när den är så högtrycksbetonad, och därmed kall, som i år. Men det är tufft för de vilda djuren och våra katter vill inte var ute länge i kylan. Så snart de kommit ut, kommer de och knackar på fönstret och vill in.

 

 


Renlycka

Dessa två lyckliga renar, mor och fjoling stod och mumsade glatt på två höbollar som de lyckats få sönder plasten på; gott om mat. Hoppas det var bondens egna renar-annars är det nog så lagom lyckligt att hitta två trasiga balar när det blir dags att flytta hem maten till de egna djuren.









2 april

Idag var det den första aprilpromenaden i Björkfors och det var riktigt aprilväder med snöblandat regn/regnblandad snö och hårda vindar. Isen börjar släppa sitt grepp om Björkforsen, men så här mycket snö och tjock is har vi aldrig sett sedan vi flyttade hit för snart 8 år sedan. Min man fick rätt om vargavinter.












25 februari Gårdens egna talgoxar och blåmesar

Vi har ett gäng talgoxar och blåmesar som glatt äter av det vi hängt upp i våran hägg och på altanen, för de mindre framfusiga oxarna. Tyvärr kunde jag bara få bildbevis på dem som hänger kring talgbollar och äpplen på altanen. Suddig kvalitet på bilderna, men de är så söta mina vintervänner så jag hoppas det inte gör något:


Januari

-30 grader mitt på dagen ( nu vid 17 är det -34 grader i skuggan) och solen förmörkades delvis vid 9-tiden när solen inte ännu tagit sig över horisonten här i Björkfors. Det enda som märktes var att det blev lite mörkare en stund vid horisonten där gryningen färgade himlen i guld och ljust rosa.

Vi tog oss till den stora centralbyn i området, Sangis, för att handla och ta en promenad mitt på dagen när det var som ljusast.
Sangisälven är här betydligt mer frekventerad av skoteråkare än 1 mil uppströms i vårt Björkfors.
Vi två flanörer var ganska frostnupna och därtill ensamma ute och flanerade.
"I vargavinterns mänska var människas varg,
i samvetets gulnade vassruggar förådda förrädare,
rimfrost som fiskfjäll och snö som svärmande bin:
i väntandets växande drivor klarhetens fotografi
av mörkret och hoppets halmstrå i vas, snö-
stormens fanor och klippan förvandlad
till stjärna, osedd, anad som främlingens blick
vilande i sin pyramid, fångad av Drakens spjut:
det tickande döda hjärtat visande stjärnetid,
armarna sedda i snöns vakar, allas, en invalids,
flaxande fågelskrämsarmar som ville de lyfta,
väderkvarnsvingar sotande snön med sitt kors,
fladdermusvingar i dans kring snötungors
flammande bål"
Erik Lindegren "Den infrusne"

Sangisälven har fler forsar än Björkforsen som håller sig öppna hur kallt det än är. Men här är den sista ständigt isfria forsen innan älven breddas och rinner ut i Bottenviken.

3 januari

-9 grader, mulet, men vid horisonten en blåskimrande rand. Inte ens de trognaste fåglarna, som min kära vän talgoxen, sjöng, därtill brukar krävas solsken. Jag fick inte heller fotoavstånd till någon av dessa små charmiga vintervänner. Därför får jag låna en talgoxbild från Borås Fågelgrupps fina galleri för att illustrera denna januari månads fågel. Talgoxen är vacker och har en sådan uppmuntrande sång. Till och med under Kirunas korta vinterdagar hinner de glädja oss med sin sång i sina vackra färger.
Nu ligger isen tjock över Sangisälven, utom vid Björkforsen förstås. Men vid Puh-pinnebron går nu en skotergata under bron. Man förstår att älvarna var de forna vägarna här uppe, sommar som vinter. Nu utgör Sangisälven en lagom bred väg genom skogslandskapet, lätt att färdas på med ett jämnt och stadigt underlag.
"Ett brev sänder jag dig nu
syster på den blå verandan
ett brev skrivet i snö
med svar på dina många frågor.
En häst och en ryttare av snö
skall bära det till din dörr.
Det är sant att slätten är smärtsamt fri
och att konungen är sträng i sin tystnad.
Ge mig ett berg och ett eko säger rösten
om en mild horisont ber ögonen ofta.
Din oro syster är ändå för stor:
fågeltorn kan resa sig på dessa fält
och vita duvor korsa nattens dimma
minnen bygga sina grottor drömmar
tända sina lyktor.
Det är rätt det du frågar om vinden.
ofta lockades vi ut av misstag
någon hörde steg någon röster.
Alltid var det samma skärande vind
som blandade snö med snö.
Dagen kan därför bli lång men de som väntar
har alltid sin väntan tillsammans
de vakna delar sin vakenhet de sovande
har stämt möte i sin sömn.
Det finns naturligtvis värme mellan oss
fastän vi har blivit snömänniskor
en lägereld som vi sträcker händerna mot
om den också inte brinner med lågor.
De som länge levat under valv av frost
kan plötsligt lyftas liksom av en våg
kan genomströmmas av en okänd kärlek
en oerhörd koral som blodets tunna orgelpipor
aldrig lät dem höra.
Ett brev skriver jag till dig
syster på en blå veranda
en hälsning att jag tänker stanna
att jag kanske aldrig återvänder.
Jag har druckit ett vin av snö
jag älskar en kvinna av snö.
Av snö är ryttaren och hästen
som nu bär brevet till din dörr."
Werner Aspenström "Snöbrev"
"Det ser så enkelt ut: några björkar tecknade
med snabba linjer, fångade på stället
i vinterns första barskrapade ljus.
Men när jag går förbi darrar tunna flagor
av näver i en vind lika försiktig som en
allvarsam älskare."
Ylva Eggehorn "Vinterns första ljus"

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0