Espinära och fjärran

Nu är det jämnt mellan Kiruna och Kalix vad gäller böcker. Kiruna har fått sin egen bokhandel igen. Den drivs av Kiruna-tidningen och är precis så underbar som en riktig bokhandel ska vara:

Lysande jordglober i fönstret


Läshörna med blädderex.

Här puffar de för Åsas och min skönlitterära fullängds-CD och det är inte den enda boken med lokal anknytning. Utbudet av norrbottnisk litteratur är enormt.

Te med Kärstin och hennes hundar-supertrevligt!


Te hos Andreas-alldeles för länge sedan.

Te på Vippabackens café-där jobbade Ida-kul att ses!

Snygga kannor på cafét.

Att resa hem åt två håll är alltid en resa i tiden. Först reser jag hem till Kiruna och där träffar jag Andreas, Ann-Charlotte och Ann-Jeanette på midnattskonsert i Kiruna kyrka:

Linnea träffar sin forna fröken och min vän Ann-Charlotte.

Danskonsulenten i Dalarna, Ann-Jeanette, lyckades sälja in att ha dansbiennal i Kiruna med att det ligger så centralt! Bra jobbat, Ann-Jeanette! Vi ser fram emot mer dans i vår centralt belägna uppväxtort!

Dagarna är korta och då tänds belysningen som gör Ferrum-parken till en sagoskog:

Hundkörning med Kebnekajsorna ingick förstås.

Hundar tillhörde också publiken som såg på de spänstiga slädhundarna.

Linnea sjöng med de andra musikesteterna. Småbröderna och mor och far tyckte det var klämmiga låtar de framförde.

"Vi drar till fjällen" rappade Jennifer Piironen "finska attacken", förstås.

"Maja Piraya" gick hem i publiken, men gogo-hundarna skrämde barnen:

För barnens skull hade det nog räckt med esternas egen koreografi:

 

Några medlemmar i föreningen gick en universitetskurs i litteratur för några år sedan, som de länge försökt dela med sig av till de övriga svensklärarföreningsmedlemmarna -ÄNTLIGEN blev det så dags: Skräckfest i svensklärarföreningen!

Fru ordförande från Eastwick fixar elden.

Aron och Elis hjälper till med skräcklitteratur/film/media-quizet, här kollar de att Michael Jacksons Thriller verkligen fungerar att spela upp.

Aron hade gjort en mobil med fladdermus och spöke till bordet.

Miss Marple från St. Mary Mead i samspråk med fru Fredriksson från Sangis.

Till bords tillsammans med spindlar, råttor, ormar och skalbaggar:

Supergod och lyxig höstbuffé avnjuts . Det är alltid lika trevligt och givande att diskutera våra olika arbetssituationer och erfarenheter speciellt nu när vi har medlemmar som arbetar i andra kommuner.

Vampyrer som denna klassiska Dracula i Bela Lugosis gestalt, förekom förstås i frågesporten

Frågesportlagen tävlade i skräckkunskap.  Det blev oavgjort mellan de kunniga lagen, men inget av lagen kom ihåg att Nelly Dean är berättaren i Wuthering Heights.

Sjalen värmer skönt den också, men varmast blir nog fru ordförande ändå av den härliga gemenskapen med roliga och intelligenta kvinnor som bjuder på sig själva och sin tid i Kalix lokalförening av svensklärarföreningen en kulen höstkväll i slutet av oktober.

 

En solig oktoberdag med höstens klara luft. Högt över Karlsborg vakar kyrkans klocktorn. Ett landmärke som syns långt ute på havet och leder fiskare i hamn.

Kyrkogården omges av en av de vackraste murar i natursten utan bruk jag sett.

Tyvärr finns många tecken på hur Karlsborg förfallit de senaste 15 åren. Från ett blomstrande samhälle med all tänkbar service;bank, bibliotek, skola, tempererat utebad och flera affärer till en sovstad kring ett pappersbruk. Ett nedlagt bibliotek, en byggnad stadd i förfall är en sorglig syn.

Men på solsidan, mitt emot det dystra spökbiblioteket, finns två välhållna kyrkstugor.

 

Bild: Linnea och A-L

Så vemodigt det var att åka hem. Nyss var huset fullt av alla barn och barnabarn vi har och sedan var det att säga hej då till två av barnen och alla barnbarnen. Till och med mamma och pappa stannade kvar där.



Hejdå Signe!

Det trista var att Jasmin och Emma-Lie åkte iväg medan vi var på promenad och Mirjam och Fredrik for iväg på frukost innan vi for.



Men Hanna var kvar och vinkade av oss i det vackra höstvädret.


Kram!


Sedan fick vi lämna av Linnea i Töre för vidare färd med Polstjärnan mot norr.

Fler mingelbilder från dopkalaset:



Jasmin strikes the pose på den cerise-svarta festen.



Glada och goa moster Kicki roade sig.



Idel glada miner kring fikaborden.




Gammelfaster Anki hade förstås sytt ett doparmband åt lilla Signe.




Kusin Fridolf och farbröderna Elis och Aron spelade lite boll för ösregnet gjorde ett uppehåll just denna dopdag.

Emma-Lie svalkar sig.



Fastrarna.

Dopkalas är roliga för alla. Gamla, unga, pigga och sjuka, spädbarn och åldringar kan alla hitta en kaka de gillar och inte är allergisk mot och något kul att göra tillsammans med nya och gamla bekanta.

Morfar Wallis är rutinerad; 7 barn och en hoper barnbarn, 18 stycken och ett barnbarnsbarn  har han , men han är ändå så lycklig för lilla Signe, yngsta barnbarnet, som om hon vore det enda barnbarnet.

 

Här är farfar Wallis med Signes lilla kusin Elizia.

Morfar P-G är motviligt med på bild tillsammans med "lilla" Hanna Félice, Signes faster.

Roliga presenter-denna Gustav-mössa blev senare också rejält utskrattad av Signe så det blir Micke och Gabriella som får bjuda på laughter-party.

Till och med att städa efter kalaset är roligt när man har fått låna ett fint kök och gör det i glada vänners lag.

Dukningen var cerise och svart, precis som storasyster Jasmins kläder:

Om det är några festligheter vi uppskattar här på Espinära och fjärran är det dopkalas. Sällan är så många generationer samlade och har så trevligt tillsammans som på just dopkalas och själva festföremålet-dopet- är ju verkligen en riktig glädjehögtid. Så efter Pyyhinpirtti i Pengsjö blev det dopkalas i Vännäsbyn:

På väg till dopet.

Farmorsmor lägger sista handen vid Signes fina dopklänning som pappa var den förste att bära när han döptes i Jukkasjärvi kyrka.

Jasmin häller upp dopvattnet.

Kusin Fridolf kollar noggrannt upp att prästen gör rätt när Signe döps.

Emma-Lie tar hand om dopljuset som får sin eld från Påskljuset som tänds på Påsknattsmässan då vi minns att Jesus uppstod från de döda och vi fick del av detta liv som besegrar döden.



Fastrarna framför "Välkommen till världen".



Församlingen fick också säga "Välkommen" till Signe.

Efter ett fruktbärande arbete i Storuman och pastorsutbildningar för dem båda, kom Gerard och Gerdien tillbaka till Kiruna. Gerdien 2004 som församlingens pastor och Gerard redan 2001 som ansvarig för Missionskyrkans samiska arbete.

Systrarna Nutti och "Soffan" Matti återförenades för en come back 2002 efter 80-talets succéår.
Ragnhild, Elvira, Ester, Inga-Lisa och Soffan.



Nicke Svonni leder ofta gudstjänsterna i Kiruna. Här 2001 i gamla kyrkan.

"Soffan" leder sången även i vår nya lokal där vi bor ihop med Frälsis och katolska föramlingen.


Gerard arbetar nu i Stockholm och veckopendlar. Han arbetar med Missionskyrkans/GF-kyrkans internationella arbete och här har han samlat människor från Burma till Kiruna.



Färgstark trio samlade i den internationella knutpunkten Kiruna. Vacker dam från Burma, randig Gerard från Holland och stilig dam från Nepal.


Mer vardaglig gudstjänst med lokalbefolkningen samlad en helgdagskväll.

Vi kan roa oss i kiruna också, inte bara i Espinära.

gerard och Gerdien blev förtjusta i Kiruna och kom till slut tilbaka och startade ett Bokcafé med musik och konst. Lilla Iris har nu tre syskon och pluggar teoretisk fysik.


10 år senare kristna kulturveckan- fika efter konstutställningsvernissage: Sören, Ann-Helen,Petri, Peter Stenberg, Bosse, Anna och med ryggen mot kameran Ann-Sofi(?)

Bokbord i Jukkas vid marknaden.


"Gubbtrion" sjunger på bokcafè Oasen som Gerard och Gerdien startade och drev i flera år.
Bengt Wikström, ?, fiol-Lasse, Fredriks första fiollärare.


Karin Wikström sjöng med i allsången tillsammans med två besökande damer.

Sommarkyrkans tält på centralskolans gård.



Gerdien Willemsen och kurt Keck austrliensisk amerikan som gjorde en konstig sak: som turist och fikagäst sa han till en av ledarna "Jag är bra på att spela och sjunga, kan jag vara med i kväll?" och det fick han och han var bra på att sjunga och spela-fast vi tyckte han var en gammal gubbe, han var ju modiga 30 år!



Här syns stora kören sjungandes en låt vi nyss lärt oss med underbara Berit Sellin som körledare.



Här sjunger gänget ute på stan. AnnaCarin, min supermusikaliska vän, kompade på gitarr. Jag var inte med just här, så det lönar sig inte att leta.

Brorsan var Jesus i vår gatuteater.


Jocke, Tuve, Micke, jag, Gerdien, Sonja (bakom Gerdien)AnnaCarin.

Elis händer, Aron, Linnea, Kerstin, Nicke, Thomas arm och Elin roade sig.


Ordföranden begrundar bilder från församlingens ungdom och gyllene medelålder.


Peter Bensons två rara små gossar och Peter själv fikade med Gerard Willemsen.

Kiruna missionsförsamling hade 110-årsjubileum i helgen. Här några bilder från festligterna:

Peter Benson hade skrivit ut Thomas affischer så vi hämtade dem på fredagkvällen. Vädret var ljuvligt, så vackert som bara en septemberdag i Kiruna kan erbjuda det.

Förberedelserna hade tagit många nätter i anspråk, här lägger Peter Stenberg och Thomas sista handen vid fotoutställningen från församlingens 110-åriga historia som naturligtvis på många sätt också är en del av kirunas historia.

Vanessa och Ann-Helen hade bakat tårtor och Peter Stenberg dekorerade dem och dukade bordet tillsammans med Elin Lager, en kärkommen åtefallskirunabo.

 

Varje sista helg i augusti firas skördefest i Boden i området kring Överluleå kyrkstad. Vi vill vara där för de har fina grönsaker från ekologiska odlingar och en massa fina djur. I år såg vi många udda hundraser bland annat.





Vi åkte karusell och åt karamell och fröjdades hela dagen uti Boden.