Espinära och fjärran

Stickad street art har vi sett. I Kiruna var det första gången jag sett pärlplattor som Street Art. Här på en gungställning i lekparken närmast vår lägenhet.



Och här på klätterborgen i Järnvägsparken.

Hemma i Kiruna går jag alltid i kyrkan. Först och främst hit där mina kära vänner i missionsförsamlingen samlas varje söndag klockan 11.00. Ofta är stans katoliker också här för vi delar lokal med katolikerna och lokalen hyr vi av frälsis ( som också brukar delta i våra gudstjänster)som synes. Detta är Kirunas äldsta kyrka, byggd redan 1901. Samma år bildades Kiruna missionsförsamling så snart blir det 110-årsjubileum. Närmare bestämt lördag 3 september klockan 11.00 då bjuder vi på tårta utanför kyrkan och inne i kyrkan finns bildspel om våra systerkyrkor i andra delar av världen t ex Afrika, Sydamerika, Indien och Ostasien. Stillbildsutstllning från Församlingens verksamhetsår kommer också att visas. Denna kommer redaktionen på Bråddjup att sammanställa.Missa inte!



Ännu var inte sommarstiltjen helt över, men ändå var alla dessa här, samt några som inte kom med på bilden-borde ha vidvinkel, vi vill ju så gärna sitta långt ifrån varandra här i Sverige. De som jobbade eller var förhindrade på annat sätt hade redan haft gudstjänst på lördag då katolikerna hade gudstjänst och välkomnade en ny präst till St. Josef Arbetarens församling, som den heter katolksa församlingen härifrån till Luleå. Nyförvärvet kommer från Indien.

Här några stycken innan gudstjänsten tagit sin början. Lasse Nutti närmast kameran, Vanessa i lila, Karin Wikström skymtar bakom Lasses glada nuna, Sonja och Peter längre bort. Kerstin och Nicke sitter just bakom Gerard.

 

Gerard ledde gudstjänsten och spelade flöjt. Pojkarna tyckte det var jättefint, lika fint som när Susume spelar flöjt i datorspelet Mini-Ninjas, suck=)


Gerdien, pastorn, predikade. Hon har själv stickat tröjan hon är också utbildad textillärare och konstnär. Nu har hon oäven tagit upp träslöjd och snickeri.

Först var Aron och jag ensamma i parken, det var ju trist kallgråväder. Sedan anslöt Thomas. Elis och Linnea:

Sabbe hade vi inte sett sedan med-boggerskan Linnea var liten. Han hade knappt sett Elis, för vi flyttade ju till Björkfors när Elis var nyfödd. Kul att se honom var det och han verkade också glad.

Lina träffade jag senast i juni, men det var lika kul att träffa henne. Hon hade varit i Italien i sommar så vi fastnade, det tyckte inte hennes son om-han ville ha lördagsgodis.

Linnea träffade sin mentor och min forna körkompis "Wedis" Katarina. I bakgrunden kusin Veronicas man Håkan.

Vad vi saknar i Björkfors är lekpark. Allt viktigt finns här, men ingen riktig lekplats. i Kiruna finns hur många som helst. Här den största, Järnvägsparkens lekplats:

Regnet gjorde denna klätterövning till en verklig utmaning.

Först gick Aron och jag tvåsamma till parken.

När man går på stan måste man ha en genomtänkt out-fit. Inte minst när en nygammal galleria har invigningsfestligheter och en av de nya affärerna är H&M.

Aron uppskattar inte ljudvolymen hos invigningsorkestern.

Pojkarna vill ha blå hårsprej till första skoldagen, men de får nöja sig med nya super-coola hattar:

 

Ibalnd längtar jag norrut, fast allt är så fint i Björkfors. "min plats" på Puimunen till exempel där man ser ner mot Jukkasjärvi så bra:

Te i trädgården med min Sonja hör till de saker jag saknar.

Först vill Elva spela boll med Jörgen.

Sedan vill hon vila ut hos matte.

Du och jag matte!

 

Jag har varit på resa igen, i Marsta hos vännen Sonja och hennes familj, nyss kompletterad med världens vildaste och sötaste Border collie, blivande assistanshunden Elva. Jag längtar redan tillbaks.

Sonja och Elva

Rebecka 9 år

Pontus 14 år

Jörgen och Pontus spelar Rock Band

Jasmine diskuterar dagens out-fit enligt lager på lager-principen. Aron begrundar dagen som ska börja.

Elis och Emma-Li diskuterar strategier för att kunna köpa ett spöke i Lego Harry Potter.

Men så vaknar Signe och då vill farbror Elis bära henne.

Farbror Aron vill också vara med. Signe morgongäspar.

Alla som läser den utmärkta tidskriften Bamse vet att yngsta Bamse-ungen Brumma är bra på att kramas, detsamma gäller Jasmine-hon är en riktig världsmästare i kramar. Här är Linnea den lyckliga mottagaren av en mästarkram.

Signe är ofta med pappa när han är hemma. Signes pappa har alltid tyckt om att rita på sig själv, först med bläckpenna i badet när han var liten, nu till den grad att han lät en kompis göra detsamma med tatueringsnål. Snyggt? Tveksamt. Eljest? Jo. Men Signe verkar nöjd ändå, hon ser inte till ytan och pappas person är så go och snäll och lugn att det kompenserar väl för en och annan nybörjarmiss.

Fika måste man mellan varven även på det roligaste kalas.

Många foton blir det!

Ellen sover hos morfar och Signe hos morbror.

Även tonåringen Linnea har kul på kalas i Pengsjö.

Emma-Li fyllde 8 år 26 juli men kalaset firades veckan därpå. Många barn kom till kalaset:

Här leks det "dansstopp"

"Bro, bro breja" denna medeltida danslek lever än!

Skattjakt, ambitiöst arrangerad av Fredrik så barnen verkligen fick klura och tänka tillsammans.

Det var Elis som löste den sista gåtan och hittade nyckeln till skattkistan. Kanske hjälpte fruktsalladen till att göra tanken klar. Blommorna har gammelfarmor Svea köpt.

 

 

Nu ser Signe ut så här. Världens finaste!

Strax norr om Björkfors tar Hapranda kommun vid. På bekvämt cykelavstånd, ja nästan promenadavstånd ligger Långforsen som fått en naturrastplats med grillkåta och brygga genom Lappträskbornas försorg. Vid Långforsens vackra rastplats är det gudstjänster när vädret så kräver. 23 juli kom Rolf Bäckström på hembesök till byn där han föddes och sjöng och berättade om händelser i sitt liv.

 

De övriga gudstjänstdeltagarna uppskattade Rolfs skrönor och berättelser ur livet.

Systrar till Rolf var också närvarande och då förstod jag att vi var släkt, för Lena är ju min släkting och Rolfs yngsta syster.

Syster Eva var också med men försvann ständigt ur sökaren.

Det blev en fest naturligtvis, det blir det varje gång, de festar oftast utomhus ibland i sin salong.

Birgit Huhta annonserar, arrangerar, serverar, spelar mandolin och står för fikat-som vanligt. Denna makalösa naturkraft!

Här träffas sysslingarna Lena och Lena:

Vid Långforsen, i Lappträsk, Hapranda kommun.

Om man skulle drista sig till att ta sig ut till Kalix från det vackra Björkfors kan man stöta på kärleksfullt renoverade veteranbilar. Varje onsdag under sommaren träffas bilentusiasterna och vädrar de bilar som annars döljs i deras garage. Därför får man många oväntade veteranbilsträffar i Kalix så här års. Denna creme-färgade pärla träffade jag på dagen efter ett av dessa veteranbilsrallyn. Det är en Ford Prefect från 30-talet, importerad från Australien och renoverad till detta mint condition av sin nuvarande ägare i fem års tid. Trots sitt brittiska ursprung är den vänsterstyrd, vilket ju underlättar i den svenska trafiken.

Detta fick jag veta av den stolte ägaren som gillar att hans lilla lastbil väcker uppmärksamhet och fotograferas.

Åh, alla studsmattor som kommer fram sommartid! I Pengsjö finns denna populära trädgårdsmöbel:





Vattenkrig blir dubbelt kul med studs.



Elis fotade när en vuxen också blandade sig i hoppandet: