Espinära och fjärran

Årets skare är fantastisk. Med sitt varierande väder av regn, kyla, blötsnö och plötsliga minusgrader är årets skare en dröm för den som gillar att fördas långt på snö, man behöver inte ens skidor. Djuren har det nog tufft när de ska leta bete men jag kan inte låta bli att glädja mig åt att kunna jogga i skogen på milslånga turer med Kapten utan att sjunka.



I spegelbilden syns hur jag och Kapten står på två meter snö utan att sjunka. Snön ligger högre än fönstret och altanen.

Där takraset har kommit är snön så hög att Elis når till taket och bakom honom syns hur vårt sovrumsfönster nästan helt skyms av snön. mer insnöade än vanligt är vi denna vinter.



Här springer Elis och Kapten och leker på 1.5 m snö i skogen.

Mauri har hälsat på och som vanligt har han fixat en massa. Här syns handtaget till stalldörren som han svetsat ihop och som vi monterade på tisdagkväll. På onsdag for han till tippen med en massa skrot och på kuppen skottade han upp bron och som kronan på verket köpte han och installerade en ny lysrörsarmatur i köket. Vi som i flera års tid rört oss i halvdunkel när vi lagat mat åtnjuter nu full arbetsbelysning igen.

 

Jag har sagt åt honom att han ska ligga och läsa när han är här, han är en riktig läslus och vi har en massa böcker. Men så här fixat blir det ändå alltid när han är här. Tacksamheten hos mig är gränslös!

Goda mackor


Musikalisk underhållning

Konst

Kulturkofta som föreläste om skrivandets fröjder.

En så solig söndag som årets midfastosöndag vill man aldrig gå in. Vi tog en promenad med hunden och åkte snow board för att slippa det:

Sur min får man av att kisa mot solen. Kapten söker skugga för att slippa se ut som en sharpei i ansiktet.

Till slut måste vi i alla fall in och äta när solen började gå ner.

En underbart härlig midfastosöndag blev det efter regnig lördag igår.


Solig morgonpromenad med Kapten.

Två hundar kommer förbi och Kapten tittar på dem under tystnad sedan springer han till mormor och fortsätter hemåt. Byns "mördarhund" har åter visat sina blodtörstiga takter.

En underbar skogspromenad en härlig morgon denna soliga midfastosöndag.

Kapten

Kapten-busigare än så här blir han inte

Hanna-Félice har världens finste och lydigaste hund; Kapten. Allt hade varit frid och fröjd om han hade varit vit, eller långhårig som sin pappa, en sävlig Berner Sennen. Tyvärr har han halvlång päls och färger efter mamma, en barnvänlig och glad Rottweiler. De gör att alla är rädda för denna lydiga hund som gjort så många svårt hundrädda personer till , om inte hundälskare, så i alla fall Kapten-älskare utan hundfobi.

Dvs, de som ger honom en chans. De som inte skriker att vi ska ha fast honom för att han skäller ett eller två rungande skall när någon okänd kommer. Det ska han göra, vi vill veta. Sedan är han tyst och kommer genast på inkallning och sitter lugnt vid min eller någon annan människas sida som bett honom om det.

Vi vet att detta är ovanligt för vi är hundvana, både som grannar, uppfostrare och hundägare till skällande spetsar och olydiga hundar av alla raser. Kapten är i tillhör de i särklass mest lydiga och trevliga hundarna vi stött på, alla kategorier.

När Aron var tre år och mindre än Kapten, som då var valp, lydde han ändå minsta vink från minsta lillebroren. Det såg kul ut med jättevalpen som lydde lillungen blint. Det är kul med en hund vars största disciplinproblem just nu är att efter flytten vill han kissa överallt-det får han inte. Ingen hund behöver lyfta benet överallt det bestämmer ägaren. Det börjar gå till sig och han är lugnare när han träffar nya hundar nu-fast han blivit skrämd av att hundar hoppat på honom flera gånger-ofta med ägarens godkännande-"för han är ju så stor".

Dessa påhopp har satt spår i hans sinne så när jag dumt nog tog fast honom när en hund kom förbi trodde han den var farlig och skällde ilsket åt den. Det är inte rätt av honom och det var dumt av mig att just då koppla honom-utan koppel hade det inte hänt. Men det var också allt som hände-inget mer, ingen kroppskontakt, inga skador.Han tystnade genast när jag sa åt honom. 5 sekunders feltänk och skällande har gjort att byn snackar om mördarhunden som går lös.

Ska man gråta eller skratta åt eländet?

Aron började plötsligt studsa runt och sjunga en egen sång: "Dansa-pappa-dansa" Kapten ser förvånad ut.






Kapten är imponerad! Det är mamma med.

Tisdagmorgon  06.00: snön ligger vit på taken, endast mamma, Kapten och grannen-på väg på sin två timmar långa raska morgonpromenad, är vaken.

-25 grader gör att Kapten vill vända om in så fort han gjort sin morgontoalett.

Så har vi fyra barn i huset igen. Man glömmer hur mycket mat det går åt. Men visst var det precis så här roligt?




Kapten är förstås med.

Snowboard och kälke, madrass och egna fötter, allt funkar lika bra i solens sken.

Nu är det definitivt slut på den kallaste delen av vntern och tider av varm sol på vit snö, takras och istappar är här.