Espinära och fjärran

Påsksolen flödade från en klarblå himmel, liksom den gjort hela Stilla veckan, precis som det ska vara när hela skapelsen jublar över att Jesus befriat oss alla!

Denna fastetid har präglats av djur och natur.Morgonpromenader med Kapten innan morgonrusningen är det bästa som finns. Att ha hund igen är bara så underbart!





På hemväg ser vi solen stå lite högre på himlen i öster än den gjorde när vi gick ut i gryningen.




Den perfekta inledningen på morgonracet.

Bitande kall blev våren, minus 29 i Naimakka, här var det bara minus 10 grader när jag gick ut med Kapten, och minus 8 i Kalix vid 8.00. Men vinden biter och som det altid är på våren går kylan rätt in i kroppen och själen på ett märkligt sätt som inte alls kan förklaras med kläderna. Jag hade i kväll precis samma kläder som mitt i vintern; ullfrotté närmast kroppen, täckbyxor och täckjacka, mössa och vantar. Kan någon förklara hur det kommer sig? Jag måste skriva till Cirrus* och fråga.

Kapten fryser inte.

*Ett av många favoritprogram på P1, går endast på sommaren och avhandlar enbart väder-härligt!!!!

Årets skare är fantastisk. Med sitt varierande väder av regn, kyla, blötsnö och plötsliga minusgrader är årets skare en dröm för den som gillar att fördas långt på snö, man behöver inte ens skidor. Djuren har det nog tufft när de ska leta bete men jag kan inte låta bli att glädja mig åt att kunna jogga i skogen på milslånga turer med Kapten utan att sjunka.



I spegelbilden syns hur jag och Kapten står på två meter snö utan att sjunka. Snön ligger högre än fönstret och altanen.

Där takraset har kommit är snön så hög att Elis når till taket och bakom honom syns hur vårt sovrumsfönster nästan helt skyms av snön. mer insnöade än vanligt är vi denna vinter.



Här springer Elis och Kapten och leker på 1.5 m snö i skogen.

En så solig söndag som årets midfastosöndag vill man aldrig gå in. Vi tog en promenad med hunden och åkte snow board för att slippa det:

Sur min får man av att kisa mot solen. Kapten söker skugga för att slippa se ut som en sharpei i ansiktet.

Till slut måste vi i alla fall in och äta när solen började gå ner.

En underbart härlig midfastosöndag blev det efter regnig lördag igår.


Solig morgonpromenad med Kapten.

Två hundar kommer förbi och Kapten tittar på dem under tystnad sedan springer han till mormor och fortsätter hemåt. Byns "mördarhund" har åter visat sina blodtörstiga takter.

En underbar skogspromenad en härlig morgon denna soliga midfastosöndag.

Tisdagmorgon  06.00: snön ligger vit på taken, endast mamma, Kapten och grannen-på väg på sin två timmar långa raska morgonpromenad, är vaken.

-25 grader gör att Kapten vill vända om in så fort han gjort sin morgontoalett.

Nu är det definitivt slut på den kallaste delen av vntern och tider av varm sol på vit snö, takras och istappar är här.

Vid Puh-pinnebron håller isen för harar nu, men ännu har jag inte sett skoterspår på isen och det är nog klokt, trots kylan har isen inte blivit speciellt tjock och i Torneälven finns stora isfria partier fortfarande kvar trots temperaturer under -40 nattetid. Det måste vara den enorma mängden vatten och dess stora rörelseenergi som gör det, spekulerar snillena i Björkfors och så länge ingen säger emot oss kör vi på den förklaringen.

Björkforsen

 

Puh-pinnebron

Snöstorm hela natten och morgonen ser ut så här:
06.15



Skotta en gång till kattstugan, Kim Vilde är nog hungrig.

07.15 Snart framme vid stugan.


08.00 köra fast med bilen.

09.15 Skotta i väntan på våren och traktorn.

Strump- och vantstoppning passar bra kalla vinterdagar-och man behöver ju hela vantar och sockar nu.

Majans mule är helt frostig i kylan. Annars är de som vanligt tjejerna. Äter lite mer och busar kanske lite vildare. När det blir för svettigt att busa runt, rullar sig Chateau i snön i -30 graders kyla-mysigt!

-30 grader är inte så farligt om man är rätt klädd och solen skiner. Konstigt nog värmer den redan lite grann.

Björkfrosbygden är vacker klädd i sina skira spetsar av frostiga grenar.

Nu är älven vid puh-pinnebron helt frusen.

Men Björkforsen är förstås fortfarande öppen.

Sådana här dagar känns vägen oändligt inbjudande och skulle det inte vara för de iskalla fötterna hade vi nog fortsatt till vägens ände.

Min arbetsdag innebär många promenader genom detta vackra egnahemsområde i Kalix. De senaste dagarna har de varit rejält kalla men också vackarare än någonsin. Född med tur!

Tänk att kunna fota gryningen innan man far till jobbet. Dagarna blir längre och ljusare nu.

I går hade vi -30 här i Björkfors, nu är det -29 grader på dagen. Det är kallt här vid älvstranden mellan två berg, vi slår nästan alltid köldrekord i Kalix kommun.

Nu är det 2/2 Kyndelsmässodagen som firas till minnet av Jesu frambärande i templet. Högtryck från Ryssland ger en vackert iskall Kyndelsmässodag.

Snön kom sent i år, men det är ändå redan mycket djup snö. Ändå kommer, statistiskt sett, hälften av hela vinterns snö efter februari. Hur blir det då?

Snart är skábma/kaamos slut. Nu har också solen visat sig för första gången 2012:

-26 grader på morgonen, när solen var uppe var det -24.

Men fortfarande rinner älven strid-så mycket vatten har jag aldrig sett i Björkforsen i januari.

En sak som skiljer Björkfors från andra byar i Espinäratrakten är att det finns en gång- och cykelnbana genom byn. Vilken skatt ät inte den! Tänk att lugnt kunna låta barnen cykla till skolgården och att kunna hämta och lämna på dagis/fritids med cykel och spark. De tunga timmertransporterna som dundrar genom byn kör inte på gångvägen. Hundar, barn  och alla människor som är mjukare än bilar kan promenera genom byn utan att utmana döden.

 

Det gillar vi!

Denna praktiska spiral att sätta in talgbollar och frukt i till fåglarna trodde jag var borta. Jag har letat och letat. Så såg jag den plötsligt i morse när det första gryningsljuset föll genom grenarna i fågelträdet. Genast fylldes den på.