Espinära och fjärran

Nu blommar häggen:


Och styvmorsviolen:

Snart blommar liljekonvaljen:

då är det alltså dags att stänga skomakeriet en vecka.

Lämplig klädsel 11 junis morgon.

12 juni var lättare klädsel att föredra för då kom sommaren plötsligt till Espinäratrakten.


Lämplig klädsel i Jukkas 13 juni.

Mindre lämplig klädsel i Jukkas den 14 juni, det blev för varmt med jacka och tjocktröja, yllesockar och tights. Klänning hade räckt för det hade plötsligt blivit sommar.

Styvmorsviol med regndroppe är som en symbol för denna kalla regniga vår.

Häggen ligger i startgroparna trots kylan. Det verkar som om ljuset bestämmer mer än temperaturen. Vi hoppas på att slippa fler minusgrader nu så dessa köldtåliga skönheter inte knoppas förgäves.

Just nu ser Sangisälvens lugnaste lopp ut så här. Den annars spegelblanka ytan rinner så snabbt att spegeln ger en ganska suddig bild.

För två veckor sedan nådde älven sitt största omfång på 50 år. Så här såg raststugan vid Björkforsens övre nacke ut.

Nedströms, vid Kvarngården, såg det ut så här.

Kapten gillar mycket vatten, men så här nära den strida älven får han bara gå med matte, mommo är för hjärtängslig. H-f tog bilden förra veckan.

Kapten och Hanna-Félice fortsatte firandet med en cykeltur.

Nu börjar Sangisälven sjunka men fortfarande är vattenståndet rekordhögt..



Kaptenen skådar fåglar.

Hanna-Fèlice tog en promenad vid midnatt tredjedag pingst.

Kapten var förstås med:

Annandag pingst firas beständigt här i Björkfors; Andens vind över världen känns som en angelägen dag att fira i bjärt kontrast mot nationalismens dag den 6 juni. Denna dag kom Hanna hem till oss och fotade en massa fina bilder:


Levande vatten, Helig Ande, vatten som ger liv.

Kapten låg i skuggan under busken i värmen.


Knoppar brister.

Kristi himmelsfärdsdag var förr en viktig märkesdag för hur sommaren ska bli. Då vet vi: Regn och moln, ca 10+ varmt, det bir sommaren i år.

Överkalix i regn och dimma, vackert, men inget drömväder för sommaren

Ja, Karin Boye menade ju att det var för att det gör ont när knoppar brister. Men jag undrar om det är hela sanningen bakom vår långdragna kallvår i år. Förra året vid samma tid såg det ju ut så här:

 

Varför gör det mer ont i år? Och betyder det inget alls att det gör ont att frysa i regn, vind, blåst och snö?

 

 

Gräsänderna på iskanten denna sen-kalla vår.

 

"Daffodils" (1804)

I WANDER'D lonely as a cloud

That floats on high o'er vales and hills,

When all at once I saw a crowd,

A host, of golden daffodils;

Beside the lake, beneath the trees,
Fluttering and dancing in the breeze.

Continuous as the stars that shine

And twinkle on the Milky Way,

They stretch'd in never-ending line

Along the margin of a bay:

Ten thousand saw I at a glance,
Tossing their heads in sprightly dance.

The waves beside them danced; but they

Out-did the sparkling waves in glee:

A poet could not but be gay,

In such a jocund company:

I gazed -- and gazed -- but little thought
What wealth the show to me had brought:

For oft, when on my couch I lie

In vacant or in pensive mood,

They flash upon that inward eye

Which is the bliss of solitude;

And then my heart with pleasure fills,
And dances with the daffodils.

 

By William Wordsworth (1770-1850).

i trakterna kringa Uppsala och Marsta blommar våren. Vitsippor, gulsippor och blåsippor täcker marken.

Vinterns största prövning för växtligheten är inte kylan, det är torkan. Men efter vinterns torka kommer våren med ett överflöd av livgivande vatten. Små rännilar blir till bäckar, bäckar blir till älvar och de små skogsälvarna rinner lika kraftfullt som sturska norrländska storälvar.

Fortfarande ligger snön kvar, varje dag minskar snötäckets djup och utbredning och igår gick isen vid Puh-pinnebron, men då var kameran i Umeå. Så det enda jag har på bild är detta:

Vid forsen innan isen gick




Ett ensamt pytteisflak flöt förbi:

"Jaha", tänker Kapten "det var mycket häftigare igår." och jag kan ju bara hålla med:

Ett av svenskans vackraste ord och tajgans vackraste träd är björken som gett namn åt Björkfors. En mulen aprildag får ett silverskimmer av en björkdunge insprängd i tall- och granplanteringen.


Den lena näverhuden på en björk vitt och silver, med svarta skrovliga fläckar här och där gör björken lika dekorativ vinter som sommar.


När man är uppvuxen med små krokiga björkar är de raka björkstammarna här nere i Björkfors fascinerande i sig.

Fredag den 13 april hade vi strålande sol och plusgrader. Mestadels levde vi på altanen och åt all vår mat där:

Thomas till och med solade utan skjorta:

Matte Hanna-Félice och Kaptenen passade på att umgås när hon nu var hemma några dagar mellan skiften:


Sedan kom Tiburtiusdagen och bilder på årets första björnspår, i Stormyrsten förstås. Tiburtius började med solsken och lätta skyar:

På dagen mulnade det på och sedan regnade det:


Regnet blev till blötsnö och många decimeter av denna nysnö täckte backen på söndagens första hundpromenad:

En mulen morgon har vi inte varit vana vid så en sann annandagskänsla infann sig när vi gick ut i en sådan. "Vem är den tredje som går där bredvid oss?"

Fuktig luft från påskdagens intensiva solsken hade frostat träden under den kalla natten.

Solen dansade i diset när den sakta steg upp över bergen.

Men så skingrades molnen och plötsligt var påsksolen lika stark som på Påskdagen, emmausvandrarna hade förstått vem den tredje var-ja, Kapten och jag vet ju förstås alltid vem som följer oss bland skogar, berg och dalar. Men det kändes så denna annandag påsk 2012.

Hemkomst i full sol under blå himmel.