Espinära och fjärran

Idag firas ärkeängeln Mikael, min kära lillebror som heter Micael och Mickelsmäss brukar markera vinterhalvårets början här i Norden. Vi hade en regning förmiddag när vi fixade bort sommarhagen inför vintern så ingen skoteråkare ska skära halsen av sig i våra elstängsel. Jag rensade bort träd som fallit över stängslet på sina ställen och pojkarna plockade ihop rensad sly. Trots regnet var det en härlig Mikaelidag. Men vi glömde kameran.

Sedan blev det eftermiddag och söndagsskola. Vi läste inte om änglar utan om Guds rike som pärlan som är värd mer än allt annat. Vi  jobbade med pärlplattor också och pratade om Guds rike och hur man kan prata om Gud och hur Gud känns. "Som en jättestor ängel som finns i hela universum men som alltid har ansiktet just ovanför min säng." "Som en gammal man och en andevarelse med genomskinlig kropp som finns öveallt." "Men det kanske finns fler universum" "Ja, då finns Gud där också."

Söndagsskola i Björkfors är så spännande och mysigt, också denna Mikaelidag.